Utan ett demokratiskt penningsystem finns ingen demokrati

I en Riksbanksrapport beskrivs hur Riksbankens ekonomi nu snabbt försämras  Riksbanken har köpt värdepapper för runt tusen miljarder (varav bankernas bostadsobligationer utgör runt 400 miljarder). Bankerna har fått pengar på sina riksbankskonton när Riksbanken köpt dessa värdepapper. Bankerna har mao fått runt 1000 miljarder kronor av Riksbanken som en följd av dessa värdespappersköp. Bankerna badar mao i pengar på sina riksbankskonton. Varje kväll överlämnar bankerna denna enorma överlikviditet till Riksbanken som ger bankerna en ränta motsvarande styrräntan minus 0,1% )dvs bankerna får 0,75-0,1=0,65% i ränta av Riksbanken). I rapporten skrivs: "Riksbankens köp har betalats med nyskapade pengar i Riksbankens betalningssystem RIX (där bankerna gör betalningar sinsemellan och med Riksbanken). Betalningen för obligationerna görs till penningpolitiska motparters konton i RIX och dessa medel hamnar sedan löpande hos Riksbanken som inlåning. Räntan som Riksbanken betalar till sina

Riksbanken har skrivit en rapport om att Riksbankens tillgångsköp av värdepapper nu rasar i värde samt att Riksbanken därför kommer gå med förlust. I rapporten erkänner Riksbanken just mekanismen jag beskrivit i ett tidigare inlägg . Riksbanken har genom sina tillgångsköp (bland annat köp av 400 miljarder av bankernas bostadsobligationer som annars skulle bli nästintill värdelösa och definitivt ploppat bostadsbubblan) sett till att bankerna är så överlikvida att de inte behöver låna till styränta - men de kan likt förbannat lämna in överlikviditeten till Riksbanken över natten och få styrränta minus 0,1% på dessa. Citat: "Riksbankens köp har betalats med nyskapade pengar i Riksbankens betalningssystem RIX (där bankerna gör betalningar sinsemellan och med Riksbanken). Betalningen för obligationerna görs till penningpolitiska motparters konton i RIX och dessa medel hamnar sedan löpande hos Riksbanken som inlåning. Räntan som Riksbanken betalar till sina motparter för denna skuld är

Feodalherren satt på slottet och pillade naveln och kunde suga ut böndernas arbete. Som den klassiske liberalen Stuart Mill uttryckte det fick feodalherren sin inkomst i sömnen. Enligt Mill var detta moraliskt förkastligt och han ansåg därför att feodalherren skulle skattas maximalt. Dagens nyliberaler ignorerar totalt den ekonomiska parasitism som klassiska liberaler såsom Mill påpekade existerade. Enligt nyliberalerna finns ingen ekonomisk parasitism. Om man framför Mills åsikter om att få åsikter i sömnen utan att hänvisa till att det var denne klassiske liberal som uttryckt dem blir man kallad kommunist. Så långt har parasitismens hjärntvätt nått. Det Mill vände sig mot var sk "rent seeking" - dvs han var emot att man skulle kunna hyra ut sin egendom och få arbetsfria inkomster på så sätt. Visst kan uthyrning vara bra i en ekonomi men förutsättningen för det är att det finns många uthyrare av en vara så att konkurrensen gör att inkomsten i sömnen minimeras. Om det bara

Den korta förklaringen:  Bankerna påstår att de får högre kostnader av att styrräntan höjs. Detta skulle vara sant om bankerna faktiskt lånade av Riksbanken till styrräntan - men det gör inte bankerna då Riksbanken sett till att bankerna har en sådan överlikviditet att de inte behöver låna varken av varandra till stiborränta eller av Riksbanken till styrränta. Och då bankerna inget lånar av Riksbanken till styrränta så blir den heller ingen kostnad för bankerna. DÄREMOT kan bankerna varje kväll överlämna sin överlikviditet under natten till Riksbanken OCH FÅ RÄNTA AV RIKSBANKEN. Riksbanken betalar då nämligen styräntan minus 0,1%  i ränta till bankerna. Mao bankerna får 0,75-0,1= 0,65 procent i ränta av Riksbanken under natten.  Så när bankerna påstår att de får ökade kostnader när Riksbanken höjer styrräntan och därför måste höja räntan för t.ex "bolåntagare" (bankerna har inget lånat ut så att kalla det lån är en till lögn) så är det fullständigt skitsnack. Tvärtom tjänar

 I media får bara representanter för den finansiella sektorn uttala sig om ekonomin. Det är nästintill bara bankekonomer som beskriver hur ekonomin utvecklas. Ingen i media ifrågasätter vilka särintressen dessa bankekonomer företräder utan förutsätter att de gör en neutral och balanserad bedömning av det ekonomiska läget. Om man betänker att den finansiella sektorn inte är en del av den reella ekonomin så är medias bevakning absurd. Representanter för en del av ekonomin som mestadels är parasitär ska givetvis inte vara de som berättar för oss varför ekonomin brakar samman. En parasit gör allt för att dölja sin verksamhet och vad representanter för den finansiella sektorn säger ska nagelfaras - inte ges möjligheten att använda media som en megafon. Inflationen är nu uppe i 8,5% och bankekonomer skriker om att styrräntan måste höjas. Ingen i media ifrågasätter vad styrräntan fyller för funktion och om det finns ett vinstintresse för bankerna att styrräntan höjs. Media är det minsta kriti