Hur Riksbanken och nyliberlismen matat finansparasitismen och fått löntagare till att krypa för smular

 

I mitt föregående inlägg drog jag igenom 9 punkter för att påvisa att Riksbanken måste demokratiseras. En av punkterna var att Riksbanken ökat klyftorna genom att devalvera värdet av arbete samtidigt som gynnat värdeökningar på tillgångar (något som den klassiske liberalen Stuart Mill föraktfullt skulle kalla inkomster i sömnen).

Genom att Riksbanken har låtit bankerna hitta på obegränsat med skulder (som bankerna hellre vill kalla krediter) från luften har värdeökningarna på aktier, bostäder och andra tillgångar gjort att de som sitter på dessa tillgångar kunnat få inkomster utan att behöva arbeta. Riksbankens penningpolitik har mao haft som första och största prioritet att mata parasister.

De som faktiskt utför riktigt arbete (bönder, industriarbetare, sjukvårdspersonal, lärare etc) har fått en sämre villkor och löneutveckling än de som får sina inkomster i sömnen. Arbetarrörelsen har backat istället för att utmana finansparasitismen ledd av nyliberala politiker och Riksbanken. 

För att lyckas göda den finansiella parasitismen på löntagarnas bekostnad har Riksbanken använts sig av den metod som Greenspan föreslog. Greenspan recept gick helt enkelt ut på att sätta alla i så stor skuld att ingen skulle våga öppna käften i rädsla för att förlora jobbet. Greenspan kallade mekaniken för "The Traumatized Worker Syndrome". Chris Hedges och ekonomiprofessor Michael Hudson beskrev det så här:

HEDGES: Because you’re spending all of your income to service the interest rather than paying off the principal. And that’s why wages have been suppressed since the ‘70s. The speculative class on Wall Street does not want people to be able to pay off their debt.

HUDSON: This was the one thing that Alan Greenspan contributed to economic theory: the Traumatized Worker Syndrome. He said, the reason you’ve had this huge productivity gain without any wage increase is workers are afraid to go on strike, or even to complain about working conditions, because they’re just one paycheck away from homelessness.

HEDGES: Which is true.

HUDSON: And if they miss a credit card payment, all of a sudden their credit card fee escalates to 29%. Even if they’re late on a utility bill, the bank will raise the fee.

 

Riksbanken har genom sin penningpolitik använt samma mekanik - folk är så skuldsatta, framför allt av banksystemet, även i Sverige att de bara är en lön ifrån att hamna på gatan. Nu skulle ju aldrig Stefan Ingves eller någon på Riksbanken erkänna att de anammat Greenspans recept. Men att Ingves inte skulle vara medveten om vad Greenspans penningpolitik syftade till är nog precis så fånigt som det låter. Men låt säga att Ingves kan ursäktas med att han inte visste om Greenspans strategi - då återstår frågan - hur jävla okunnig och korkad får en chef för en Riksbank vara? Oavsett om Ingves visste eller inte visste vad han gjorde så ska han och resten av Riksbankens ledning inte få ha sitt envälde kvar  - Riksbanken måste demokratiseras.

Tyvärr är politikerna lika korrupta av nyliberalismens rättfärdigande av finansens parasitiserande på löntagarna. Deras politik har även den gått ut på att trycka ned arbetarklassen.

För politikerna har gjort att försäkringskassan och arbetslöshetskassan har samma funktion som Greenspan eftersträvade. Försäkringskassan och arbetslöshetskassan är inte till för att hjälpa den sjuke eller arbetslöse - de är till att göra det  så förnedrande att de som arbetar avskräcks (traumatiseras) och fortsätter springa i ekorrhjulet även om benen håller på att trilla av. Som fd KD ledaren Häggström uttryckte sig om Aktivitetsgarantin, citat från artikeln "Uppdrag: Hetsa och skrämma" i Arbetaren:

”Deltagande i Aktivitetsgarantin förmår inte öka deltagarens chanser att få ett arbete utan [anställnings]stöd.”, finner han. Bättre har det gått med de subventionerade arbetena. Men framförallt tror Hägglund att ”det potentiella ’hotet’ om Aktivitetsgarantin skulle kunna [orsaka ett] högre utflöde till arbete bland icke-deltagarna”, eftersom ”arbetslösa föredrar arbete framför ett arbetsmarknadspolitiskt program”. Med andra ord är själva poängen med åtgärden dess ”avskräckande inverkan”. Som Hägglund avslutningsvis formulerar det: ”programmets största förtjänst ligger i just risken att placeras där”.

Allt är mao Orwell på steroider.  Skuldsättning är frihet, kränkande och förnedring genom sjuk och arbetslöshetssystemet av människor kläs i altruistisk dräkt men det egentliga syftet är de som jobbar ska vara så rädda att de inte hoppar av ekorrhjulet - de måste fastnaglas till "Traumatized Worker Syndrome" och fortsätta betala av på påhittade skulder till bankerna - rädda för att bli sjuka, arbetslösa, och hemlösa - så tuktas en arbetarklass!

Vad som behöver göras:

1) Demokratisera Riksbanken och se till att Riksbankens uppgift blir att sköta betalsystemet så att så många skulder som möjligt kan dödas (dvs motsatsen till idag då Riksbankens uppgift är att se till att bankparasiterna kan skuldsätta allt maximal med påhitt. Att Riksbanken idag kallar ökat skuldslaveri till bankerna för att "bankerna likviditetsförsörjer" samhället är ju ett hån av första ordningen.

2) Se till att vi får ärliga politiker som inte bara är intresserad av att gynna sig själva

3) Införa höga skatter på förmögenheter som tillkommit genom finansiell parasitism omfördelas. Gärna en särskild politikerskatt på de koruptiker till politiker vi haft (omfattar alla riksdagspartier)

4) Se till att företag som skapar riktiga värden blir skuldfria, gynnas och skyddas medans den fiktiva finansiella ekonomin hålls i schakt så den inte återigen blir det parasitredskap som Riksbanken skapat.

5) Ha allmänna skuldavskrivningar.

    -----------
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
-------------