Jag har skapat en ny blogg om penningsystemet

Jag har skapat en blogg på blogger då wordpress.com utan förvarning raderade min tidigare blogg. Jag kommer, i mån av tid, försöka återskapa en del av innehållet i min tidigare blogg.

Hur ska man då diskutera penningsystemet utan att få bloggen raderad?

Jag brukar få kritik för att jag använder ett för brutalt språk. Det kan hända att jag gör men min upplevelse är att risken är stor att man hjälper till att dölja sanningen om man använder samma inlindade alkemispråk som bankerna använder (Bank of Englands fd chef Mervyn King har ju kallat bank och penningsystemet för alkemi).

Min inställning är att om man ska hugga ned ett ruttet träd ska man hugga vid roten och inte fäkta med de fladdrande pladdrande grenarna. Visst, det finns nackdelar med den inställningen, det blir mycket tjafs om definitioner etc. Men enligt mig är risken stor att om konflikträdslan får diktera leds diskussionen ofta in i den alkemidimma som bankerna vill ha den inbäddad i.

Ett exempel på tvetydighet är det faktum att ett kundkonto är bankens skuld på centralbankspengar (dvs kronor i form av sedlar och mynt) som banken är skyldig kontokunden (banken betalar av sin skuld när du plockar ut sedlar från bankomaten, varvid ditt saldo, dvs bankens skuld till dig, minskar). Ett kundkonto är mao bankens skuld till dig på kronor som Riksbanken skapat och inget annat.

Ovan är sanningen om man går till roten av den. Men när man diskuterar vad ett kundkonto kan innehålla är det nästintill omöjligt att diskutera utifrån denna självklara rot. Istället skriver den man diskuterar med att ditt konto innehåller "pengar" att de t.o.m innehåller kronor. Genom att utelämna ordet "central" i "centralbankspengar" jämställer de bankens skuld på centralbankspengar med pengar. Och iom att de jämställer pengar med centralbankspengar jämställer de kronor som Riksbanken skapar med de kronor som banken är skyldig kontoinnehavaren.

Resultatet blir att något så självklart som att ett kundkonto är bankens skuld på (centralbank)pengar grenar ut i en massa pladdrande grenar där bankens skuld på pengar betraktas som pengar och där bankens skuld på kronor ÄR kronor. I varje utstickande pladdrande gren sitter ett trollspö och vajar i vinden och svamlet blir obegripligt inbäddat i definitionsdimman.

Jag blir ofta förbannad när jag diskuterar med dessa viftande grenar och börjar hugga mot roten. Ok, det träffar säkert ofta fel. Den som viftar med trollspöt och hävdar att bankernas skulder på centralbankspengar ÄR centralbankspengar tror säkert på det själv och mitt huggande träffar en person som i grunden är välmenande (men jag får ofta känslan av att det är troll jag diskuterar med).

Men å andra sidan - om man, för att undvika konflikter, undviker att påtala det självklara och istället vandrar med in i definitionsdimman så tappar man lätt förståelsen då beskrivningen blir en alkemisoppa. Nackdelen med ett pragmatiskt förhållningssätt till lögner är att sanningen dimmas bort på vägen.

Så jag kommer nog fortsätta hugga mot roten på det ruttna trädet - även om lite grenar av någons självkänsla råkar kapas av (vi lever ju i en tid där alla är så jävla lättkränkta). Alexander löste den gordiska knuten genom att hugga sönder den - samma sak gäller bank och penningsystemet - ska man lösa den hoptråcklade knuten sammansatt av alkemiskt pladder ska man inte börja mantra samma lögner som bankerna bygger sin alkemi på.

The study of money, above all other fields in economics, is one in which complexity is used to disguise truth or to evade truth, not to reveal it.

                                             -John Kenneth Galbraith