Nyliberalerna har gjort parasitism och egoism till statsreligion

Kapitalismens grundpelare påstås vara konkurrens. Kollektivism och samarbete är en synd. Det privata egenintresset och individen är heligt. Får bara individerna verka fritt så kommer det överskott de skapar rinna ner till de mindre begåvade och lyckligt lottade. Thatcher uttryckte det så här: "There's no such thing as society. There are individual men and women and there are families."

Att denna "trickle down"-teori inte fungerar bevisas av de alltmer ökande klyftorna. Det är en naiv teori på många sätt. Företag är alltid kollektiv som internt samarbetar om de inte är enmansföretag men även en ensam företagare måste samarbeta med sina kunder. Ju större företag desto mer samarbete och kollektivism måste finnas i företaget för att det ska fungera. Det är svårt att tänka sig att t.ex Ericsson skulle fungera om alla inom personalen körde sitt eget race.

Om man vill kan man jämföra med kroppen. Din kropp består av miljarder celler som samarbetar kollektivt. När celler får för sig att de är individer och inte längre en del av kroppens kollektiv bildar de cancerceller som brer ut sig och till slut dödar kollektivet.

Den extremindividualism som nyliberalerna gjort till samhällets rättesnöre atomiserar människorna och upplöser samhällskroppen på samma sätt som cancer. Det finns nästintill inget som håller ihop oss längre.

Ett atomiserat samhälle rasar ihop och man kan tro att det inte gagnar någon - och det är nästan sant. För det finns en grupp som gynnas av att söndra och härska, nämligen de som härskar. Fragmenterade människor som tappat all sammanhållning i form av solidaritet är lättare att styra för den härskande klassen. Den härskande klassen bildar paradoxalt ett eget kollektiv som beskyddar varandras egenintressen samtidigt som de predikar nyliberalismens individualitet; eller såsom Warren Buffet en gång uttryckte det: “There’s class warfare, all right, but it’s my class, the rich class, that’s making war, and we’re winning.” .

Att den extremnarcissistiska rika klassen bildar ett kollektiv kan också jämföras med cancer i kroppen. Cancerceller i kroppen bildar också kollektiv i form av svulster som slutligen tar död på kroppen.

I kroppen samarbetar cellerna för att försvara sig mot inkräktare. Immunförsvarets vita blodkroppar får information från resten av kroppen och avlägsnar parasiter i form av bakterier eller virus. Vår kropp är faktiskt inte ens huvudsakligen "vår" då det finns fler bakterier i magen än det finns kroppsceller. Dessa bakterier samarbetar också med vår kropp och är livsviktiga för immunförsvaret.

I samhället har nyliberalernas extremindividualism förstört sammanhållningen och samhället håller på att falla samman totalt. Allt fungerar allt sämre då Thatchter fått som hon velat - det finns inget samhälle kvar. Avloppsystemen rasar, vägnäten och infrastrukturen faller samman, el och energiförsörjningen är i kaos, inom sjukvården skriker personalen i panik över alla brister, skolsystemet är nästintill så dysfunktionellt det kan bli, kriminaliteten och våldet eskalerar, invandrarhatet blir allt värre.... osv, osv. Vi lever i ett samhälle i upplösning. Vi har Carl Bildts nyliberala "enda vägens politik" att tacka för att samhället håller på att köra över ättestupan (och japp, sossarna är lika skyldiga de då de också blivit nyliberaler - glöm inte att Thatcher ansåg att hennes största bedrift var Tony Blair, Carl Bildt skulle med gott fog kunna säga samma sak om dagens sossar).

Genom att förminska kollektivet och behovet av samarbete har nyliberalerna försvagat samhällets skyddsvallar mot parasitism. Att vara parasit i dagens samhälle är inte bara ok, det är upphöjt till norm. Att få inkomster i sömnen genom spekulation på börsen, fastighetsklipp etc är fint - att arbeta är fult. Är man fattig och utslagen så ska man helst inget få alls - för de på botten ska renodlad socialdarwinism råda.

Det har gått så långt att staten ser som sin uppgift att skydda ekonomisk parasitism (medan staten sparkar på de på botten).  Bankerna är de ultimata parasiterna. De skapar inget av värde när de hittar på skulder från ingenting och på så sätt suger ut de som arbetar. Det fanns ett skäl till att grundaren av det moderna BNP-måttet, Simon Kuznets, inte ville att den finansiella sektorn skulle räknas med i BNP; han ansåg att det finansiella systemet parasiterade på samhällskroppen.

Statens uppgift borde vara att avliva parasitism. Statens uppgift är att döda monopol och oligopol där kollektivt samarbete gör att konkurrensen sätts ur spel och dessa företag otillbörligt kan suga ut samhället. Staten har istället sett till att skydda Warren Buffets klass och dess parasitära förmåner.

Iom att staten slutat hålla efter parasitism har mängden helt onödiga mellanhänder ökat. Istället för att spola ut binnikemaskar har staten sett till att mata binnikemaskarna. Och inga binnikemaskar har blivit så matade av staten såsom bankerna.

Detta speglar sig även i hela samhället där närmare 50% av som jobbar inte vet vilken nytta deras arbete har enligt antropologen David Greaber. Då det enligt nyliberalerna inte finns något som heter ekonomisk parasitism har de öppnat dörren för en mängd "arbeten" som har nästintill ingen funktion för samhällsnyttan (för det kan ju inte finnas någon samhällsnytta enligt nyliberalerna då det enligt Thatcher inte finns något som kan kallas samhälle).

Nyliberalerna har mao skapat ett dysfunktionellt samhälle med allt större klyftor där Buffets härskande parasiterande överklass håller på att köra samhället över ättestupan.

Ekonomen Keynes trodde på 1930-talet att folk i vår tid bara skulle behöva ha 15 timmars arbetsvecka. Det skulle gå att skapa ett sådant samhälle om vi bara spolar ut alla parasiter som nyliberalismens extremnarcissistiska individualism skapat och åter börjar se till vilken samhällsnytta olika arbeten har.

--------------

Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
 -----------------------