MMT:s "penningreform" är ett förtäckt skydd av bankernas pyramidspel
Rättelse. Jag skrev nedan att Swedbank har hand om skattekontona. Det var ett tag sedan jag kollade och det har tydligen ändrats igen. Idag är det SEB (igen) som har hand om skattekontona (bankgiro 5050-1055)
--------------
MMT försöker framställa sig såsom penningreformister men i verkligheten skyddar de bankernas privilegium att sätta allt i skuld med påhitt. Kommenterade ett inlägg där MMT vill att staten ska sätta sig i än mer påhittad skuld till de privata bankerna. Skrev:
"
Det som är kännetecknande för MMT är den totala bristen på klara definitioner. Inte ens ordet skuld är klart definierat. Utöver det använder MMT ett språkbruk som inte har en logisk koppling utan landar i snömos.
Vad innebär det att "låna i sin egen valuta" såsom Jerneck uttrycker sig?
Att med ordet valuta avses de centralbankspengar, dvs kronor, som Riksbanken ger ut är givet. Men vad betyder detta "i"? Säg att jag vill låna av Per och säger -"Kan jag låna i kronor av dig?" - Per skulle då se ut som en fågelholk och svara -"Menar du att du vill låna kronor av mig? Vad menar du med "i"?"
Vad är det MMT döljer med detta "i" när det bevisligen i vardagligt tal är total snömos att trycka in i:et i meningen ovan? Den dolda betydelsen som MMT vill gömma med detta obegripliga "i" är att staten INTE lånar valuta av bankerna. Vad är det då staten "lånar" av bankerna (som skapat 99% av den sk penningmängden)? Jo, staten "lånar" bankernas skulder på valuta när banken köper en statsobligation av Riksgälden.
Låt oss gå igenom vad om sker när Riksgälden skapar en statsobligation och säljer denna till en bank och banken påstår sig "låna ut" något till Riksgälden:
När banken köper statsobligationen av Riksgälden köper banken i verkligheten en försäkran, dvs en sk "promissory note", av Riksgälden men banken struntar i att betala för försäkringen varvid banken får en skuld till Riksgälden som banken skriver upp på Riksgäldens konto hos banken. Banken låtsas sedan att statsobligationen är en insättning av valuta, dvs kronor, som Riksgälden gjort till banken och lägger statsobligationen på tillgångssidan av bankens balansräkning. Banken balanserar detta genom att lägga bankens skuld till Riksgälden på bankens skuldsida (detta då alla kundkonton hos en bank per definition är bankens skuld på valuta till kontoinnehavaren) I verkligheten är mao banken kredittagare, dvs låntagare, och Riksgälden kreditgivare, dvs långivare, av det som banken skriver upp på Riksgäldens konto hos banken - dvs en totalt ut och invändning av begreppen.
99% av den sk "penningmängden" har skapats på ovan sätt genom att bankerna hittat på sina egna skulder och lögnaktigt påstått att de "lånar ut" något till kundkonton (återigen: ett kundkonto kan per definition bara innehålla bankens skuld till kontokunden).
Ovan är vad MMT vill dölja med sitt obegripliga "i". Det är också därför som bankerna alltid är på kanten till att rasa. Bankerna är lika skuldsatta som alla de som de skuldsatt genom att hitta på och lögnaktigt "låna ut" till kundkonton. Den sk "penningmängden består till 99% av det pyramidspel som bankerna byggt upp på ovan sätt som staten skyddar från bankrusningar med den sk "insättningsgarantin" (som mer rätt borde kallas oinsättningsgarantin då inget satts in på bankerna)
Jag personligen anser att ovan är ett bedrägeri och att bankerna borde förstatligas. MMT vill ha kvar detta kreditsystem där bankerna kan sätta allt i skuld genom att hitta på sina egna skulder (krediter) och lögnaktigt påstå att de "lånar ut" något.
Ett till bevis på att MMT egentligen är förtäckta företrädare för bankerna är att de inte ens vill låtsas om att det finns alternativ inom det rådande systemet för staten att "låna" av sig själv och på så sätt slippa "låna" påhitt av det privata bankerna. Så här skulle det kunna gå till genom den statliga banken SBAB:
1) SBAB öppnar betal och lönekonton och alla myndigheter flyttar sina konton från de privata bankerna till SBAB (det skulle innebära en digital bankrusning mot bankerna - men varför ska staten hålla dem under armarna?)
2) Riksgälden skapar en statsobligation och säljer den till SBAB (Riksgälden behöver inte ens skapa en statsobligation utan kan ingå i en vanlig låneförbindelse med SBAB)
3) SBAB får då en skuld till Riksgälden som SBAB skriver upp Riksgäldens konto hos banken. SBAB:s skuld läggs på skuldsidan av bankens balansräkning och balanseras av den statsobligation som banken köpt på krita av Riksgälden som läggs på bankens tillgångssida.
Ovan hamnar Riksgälden i lika påhittad skuld till SBAB som SBAB till Riksgälden. Riksgälden är statlig och SBAB är statlig - mao staten hamnar i påhittad skuld till sig själv och då man inte kan vara i skuld till sig själv så har staten i realiteten ingen skuld.
Som sagt, ovan är totalt omöjligt att diskutera med en MMT:are - de låtsas helt enkelt som om att ovan möjlighet inte existerar.
"
Tillägg:
Fick ett svar som tydligt visar att MMT:are antingen inte har en susning om hur systemet fungerar eller så dimmar de medvetet.
"
Tack för din kommentar!
Jag upplever inte att MMT har oklara definitioner. Flera MMT-anhängare kan nog ibland vara otydliga, däribland jag och, säkert, mina vänner som skriver på denna blogg. Men jag tycker inte att vi kan beskylla MMT för det.
Jag är inte 100% på exakt hur Jerneck uttryckte sig på seminariet. Kan författaren till artikeln ha parafraserat? Oavsett så tycker jag att du lägger alltför mycket vikt vid ordet “i”. Jag tror inte MMT, artikelförfattaren eller Jerneck försöker smyga in någon dold betydelse med ordet.
Jag håller helt med om att definitioner och språklig exakthet är viktigt. Jätteviktigt. Vi måste komma överens om vad ord betyder för att kunna prata om samma sak.
Jag har svårt att tro att du skulle fortsätta att tycka att MMT är otydligt och “snömos” om du läste mer från personer som Mosler, Wray och Mitchell. Inte heller tror jag att du kommer uppfatta dem som “förtäckta företrädare för bankerna” (det är faktiskt första gången jag sett någon beskylla MMT för detta :)).
Personligen ogillar jag att prata i termer av att staten lånar sin egen valuta just av anledningen att det som sker i samband med att staten ger ut statspapper inte liknar det de flesta menar med ordet “låna”. Enligt min mening så lånar staten inte alls sin egen valuta och jag önskar att fler skulle göra mig sällskap i att vara tydlig med detta. Svenska staten lånar inte SEK.
Jag håller inte med dig om din beskrivning av hur det operationella fungerar. Tror jag, för jag begriper kanske inte helt din beskrivning. Det verkar inte som att du separerar privata bankpengar och centralbankspengar helt. Du verkar ha flöden av privata bankpengar till staten? Min beskrivning finns mer av på sajten i övrigt, men jag sammanfattar lite här. Jag börjar tidigare i “berättelsen” än du gör.
Staten har, genom RB, ensamrätt på att skapa det enda den accepterar som betalning av skatter och statspapper.
När staten spenderar så ökar den saldon (helt nya centralbankspengar) på betalningsmottagarens banks konto hos RB, med vidare instruktion till banken att öka saldot (helt nya privata bankpengar) på betalningsmottagarens konto. Banken får alltså en tillgång i form av saldo på sitt konto hos RB och en skuld till sin bankkund.
Detta saldo, på bankens konto hos RB, är det som brukar kallas för reserver och är det som utgör centralbankspengarna tillsammans med kontanter. Det är dessa saldon, och bara dessa saldon, som kan användas för att utföra betalningar mellan banker eller mellan privat sektor och staten (t.ex. för att betala skatter och köpa statspapper).
De saldon banken skapat åt sin kund (privata bankpengar) kan inte direkt skickas till en annan bank eller användas till att betala skatter eller statspapper (av staten). Det är banken som måste utföra dessa betalningar i RBs betalningssystem med sitt saldo där (reserver). De saldon bankers kunder har på sina konton är alltså lättast att se som bankens löfte gentemot sin kund att utföra betalningar, 1:1, med centralbankspengar (detta innefattar att banken köper kontanter med sina saldon hos RB och ger till kund om kunden vill).
Skatter tar omvänd väg. Skattebetalarens saldo minskar (privata bankpengar) och bankens saldo hos RB minskar (centralbankspengar). Pengarna försvinner alltså.
Förenklat så är en periods skillnad mellan statligt spenderande och privat sektors skattebetalningar statens underskott för perioden, och det är dessa underskott som matchas med utgivandet av statspapper.
När staten säljer statspapper är det endast bankernas saldon hos RB som kan användas som betalningsmedel. Statspapper är lättast att se på som handlingsbara sparkonton. Bankerna flyttar alltså de saldon som staten har skapat på deras transaktionskonton hos RB till sparkonton, också hos RB. Det är allt som händer.
Det är detta sista steg vi brukar kalla att “staten lånar” - flytten från transaktionskonton till sparkonton.
Att förstå detta är en viktig del av MMT. Men det är ingen teori. Det är en korrekt beskrivning av hur det monetära systemet fungerar.
Det är sant att det vi till vardags kallar pengar utgörs av saldon på våra bankkonton (och lite kontanter). Men alla saldon på dessa konton uppstår alltså inte när banker beviljar “lån” utan, som beskrivet ovan, även när staten spenderar. Och dessa saldon kan inte användas för att direkt reglera skatter eller köpa statspapper från staten - för det behövs saldon i RBs betalningssystem."
Mina svar:
Jag såg först inte hela hans kommentar så det blev två långa svar:
"Då kanske du kan förklara vad som avses med ordet "i" i meningen "Det är aldrig något problem att låna i sin egen valuta"?
Faktum är att endast 1% av den sammanlagda penningmängden består av valuta - resten, dvs 99%, är bankernas skulder på valuta till kontokunder (det mesta i form av avista som bankerna omedelbart påstås kunna betala kontokunderna vid bankrusningar - en 99% lögn - om inte mer då det mesta av de ynka 1% i valuta, dvs kontanter, redan ligger i folks plånböcker och inte i någon banks kassavalv):
Ett kundkonto hos en bank är per definition bankens skuld på valuta/kronor till kontokunden - ett kundkonto kan aldrig innehålla valuta. Jernecks "i" visar att han antingen inte förstår detta faktum eller vill dölja det.
Personligen tror jag, som sagt, att Jerneck vet skillnaden men väljer att dimma till begreppen. Detta visa sig inte minst i att jag, som jag skrev i min kommentar, aldrig kunnat diskutera med en MMT:are om att använda SBAB inom nuvarande kredit/skuld-system på det sätt som jag beskrev ovan.
Varför har Kina kunnat allokera så mycket krediter till infrastruktur och offentliga satsningar? Jo, därför att Kinas tre största banker (de största i världen) är statliga och staten har kunnat använda dessa på det sätt som jag beskrev ovan. Om MMT vore seriösa skulle de våga ta en debatt om att använda SBAB på samma sätt.
Bristen på att ha klara definitioner hos MMT visar sig också när det i artikeln skrivs, citat:
"I hennes värld – som tyvärr är den etablerade nationalekonomins värld – måste staten låna eller beskatta till sig kronor (som den själv kan skapa med knapptryckningar på en dator)."
Riksbanken är den enda statliga myndighet som kan skapa kronor (dvs valuta). Detta kan ske genom:
1) Riksbanken skapar digitala kronor
2) Riksbanken skapar sedlar och mynt
Centralbankspengarna utgör den sk monetära basen men endast fysiska sedlar och mynt räknas in i penningmängden M0 då de digitala kronorna endast kan existera på bankernas konton hos Riksbanken - de kan inte användas av allmänheten. Inte ens staten eller kommunerna kan använda dessa digitala kronor då de inte kan hålla Riksbankskonton (med undantag för Riksgälden). Det finns överhuvudtaget ingen möjlighet att betala något alls med digitala kronor mer än de betalningar bankerna gör mellan sig genom clearingen på RIX. Staten kan inte heller "beskatta" sig till kronor då skattekontona ligger på Swedbanks och dessa konton kan bara innehålla Swedbanks skuld på kronor till staten och inget annat.
För att sammanfatta: Det finns överhuvudtaget inget sätt att betala med svenska kronor genom kontosystemet då de privata bankerna har oligopol på betalsystemet genom konton. Vi betalar varandra genom att bankerna övertar varandras skulder och kompenserar varandra genom att cleara sina skulder genom Riksbankskontona på RIX. Detta är ett perverst faktum som MMT:are heller aldrig vill diskutera eller ser något problem med.
Faktum är att Riksdagen såg detta problem redan 1925 då statliga Postgirot skapades just för att det skulle finnas betalningsmöjligheter som kringgick det privata bankväsendets oligopol på betalningsvägar genom konton på samma sätt som jag beskrev SBAB skulle kunna göra ovan. Nordea köpte upp Postgirot och stängde den dörren 2002 och betalningar genom kontosystemet blev återigen ett privat oligopol.
Det vore jätteroligt att diskutera ovan med en MMT:are men, som sagt, jag har inte lyckats en enda gång."
Mitt andra svar:
"Felaktigheter i din kommentar:
1) Citat:
"När staten spenderar så ökar den saldon (helt nya centralbankspengar) på betalningsmottagarens banks konto hos RB)"
Nä, detta är uttryckligen förbjudet i Maastrichtavtalet som säger att centralbanken inte får finansiera offentliga utgifter (Lissabonavtalet säger samma sak). Det som sker är (såsom jag skrev ovan) att Riksgälden skapar en statsobligation som auktioneras ut och en bank köper (kan iofs vara en annan köpare men då tas betalmedlet från den befintliga sk "penningmängden" som inte ökas). Kopierar gången från min första kommentar (fråga gärna om det är något du inte förstår): "När banken köper statsobligationen av Riksgälden köper banken i verkligheten en försäkran, dvs en sk "promissory note", av Riksgälden men banken struntar i att betala för försäkringen varvid banken får en skuld till Riksgälden som banken skriver upp på Riksgäldens konto hos banken. Banken låtsas sedan att statsobligationen är en insättning av valuta, dvs kronor, som Riksgälden gjort till banken och lägger statsobligationen på tillgångssidan av bankens balansräkning. Banken balanserar detta genom att lägga bankens skuld till Riksgälden på bankens skuldsida (detta då alla kundkonton hos en bank per definition är bankens skuld på valuta till kontoinnehavaren) I verkligheten är mao banken kredittagare, dvs låntagare, och Riksgälden kreditgivare, dvs långivare av det som banken skriver upp på Riksgäldens konto hos banken - dvs en totalt ut och invändning av begreppen."
2) Citat:
"De saldon banken skapat åt sin kund (privata bankpengar) kan inte direkt skickas till en annan bank eller användas till att betala skatter eller statspapper (av staten)."
Av vad jag skrev ovan följer att banken aldrig betalar för statsobligationen- banken betalar inte alls utan köper en försäkring på krita varvid bankens skuld uppenbarar sig på Riksgäldens konto hos banken (banken ljuger genom att se statsobligationen som en insättning, kolla gärna ekonomiprofessor Richard Werners redogörelse med balansräkningar i nedan video).
Vidare ligger skattekontona på Swedbank så det är omöjligt att betala skatt med svenska kronor (=valuta=centralbankspengar) - tvärtemot vad du skriver.
3) Citat:
"De saldon bankers kunder har på sina konton är alltså lättast att se som bankens löfte gentemot sin kund att utföra betalningar, 1:1, med centralbankspengar (detta innefattar att banken köper kontanter med sina saldon hos RB och ger till kund om kunden vill)."
a) Ett kundkonto är bankens skuld till kontoinnehavaren och inget annat vilket också är entydigt på bankens balansräkning där alla kundkonton ligger på bankens skuldsida. Bankens balansräkning består inte av "löften" och tillgångar - såsom alla balansräkningar är bankernas balansräkningar också indelade i en skuldsida och en tillgångssida som ska balanseras. Att prata om löften är att sudda ut detta faktum.
b) Det sker ingen 1:1 betalning gentemot kontokunden när bankerna kvittar sina skulder på RIX. Flödena mellan bankernas riksbankskonton tar oftast ut varandra så i slutet av dagen har relativt lite av en banks centralbankspengar vandrat över till en annan banks riksbankskonto. Förr i tiden samlades alla kontobetalningar genom bankerna ihop och bankernas skulder kvittades på RIX genom telefon (därav Hasse och Tages låt "Vad i helvete har de för sig på banken efter tre" - bankerna behövde flera timmar på sig att kvitta varandras sammanbuntade skulder - de kvittas oftast idag inte heller 1:1 såsom du påstår, därav att du måste vänta en dag innan du får bankskulder på ditt konto vid en kontoöverföring)
Övrigt:
Citat:
"Det verkar inte som att du separerar privata bankpengar och centralbankspengar helt. Du verkar ha flöden av privata bankpengar till staten?"
Det verkar snarare som om du inte kan skilja på en skuld på svenska kronor (dvs en skuld på valuta, dvs en kredit) och svenska kronor. Banker hittar på krediter genom hitta på sina egna skulder och lögnaktigt låna ut dessa till kundkonton. Att vara strikt med vad som är vad på bankens balansräkning tycks vara väldigt svårt för alla MMT:are. Men, som sagt, kolla videon med Werner så blir det nog klarare vad bankens balansräkning består av. Såsom Werner också påpekar har ingen bank någonsin lånat ut några pengar, så att kalla bankernas krediter för "bankpengar" är i sig vilseledande.
Finns mer jag skulle kunna haka upp mig på men det kanske kan räcka. Får tacka för att du vill diskutera. Vad anser du om att se till att SBAB får lön och betalkonton samt att alla myndigheter läggs på SBAB samt att SBAB köper alla statsobligationer som Riksgälden skapar?
-----------------
Hej igen,
Det är mycket att svara på. Jag hoppas det inte blir för “hoppigt” och svårläst.
Jag kan inte svara på varför andra använder “i”. Jag misstänker att jag själv gjort det vid flera tillfällen, men det har isf varit en oskyldig upprepning av en formulering man hört, utan reflektion över just ordet “i”. Kanske kommer det av “att ta upp lån i SEK”. Det är väl inte konstigt att säga?
Jag kan inte tala för Max Jerneck. Jag tror inte nödvändigtvis att han ens ser sig själv som en företrädare för MMT.
Jag tycker att mycket av din kritik av MMT inte är en kritik av MMT. Är det en kritik av din och kanske vissa andras personers (miss)uppfattning av MMT?
Jag tror inte bankrusningar i form av kontantuttag är någon större risk i moderna tider, utan idag består nog en bankrusning av överföringar till andra banker, men skulle alla plötsligt vilja ha kontanter så blir det besvär att få fram sedlar till alla på kort tid. En digital bankrusning kan också skapa problem såklart, men tekniskt kan inte RB få slut på siffror. Regler kring säkerheter och kapital ska ju förhoppningsvis minimera problemen. Men vi vet ju att varje kris skapar nya regler. Finns mycket att göra på den fronten. MMT är inte blinda för detta. Se t.ex. Moslers förslag kring bankreglering.
Såvitt jag förstår så har du samma definition på saldon på privata bankkonton (inlåning) som jag - en skuld på centralbankspengar till kunden, 1:1. Vi får se om du håller med efter att du läst mitt svar.
Staten inte behöver statliga affärsbanker för att kunna spendera. Staten är utgivare och kan skapa hur mycket SEK som helst (om man bortser från regelbegränsningar). Din beskrivning av användningen av SBAB låter lite som RB används idag. Om jag förstått dig rätt?
Din beskrivning av processen kring bankers köp av statsobligationer stämmer inte med verkligheten. Banken får ingen skuld i BR av köpet. Det är ett byte av tillgångar i BR. Reserver till statspapper. Riksgälden är inte kund hos de privata bankerna.
Du verkar beskriva det som att Riksgälden “lånar” pengar av privata banker på samma sätt som du och jag. Det är helt enkelt fel.
Saldon på privata sektorns konton i de privata bankerna som uppstått p.g.a. bankers “utlåning” har uppstått genom att bankkunden ger löfte om att betala tillbaka lånet jämte ränta. Banken köper detta löfte och betalar med ett löfte att utföra betalningar för kundens räkning, 1:1, med centralbankspengar (det du vill kalla valuta). På tillgångssidan får banken skuldebrevet (löfte om betalning, en IOU) och på skuldsidan en notering om att banken har lovat kunden att utföra betalningar. Kunden har bankens IOU som en tillgång i sin BR. Kund och bank har bytt IOUs.
Jag håller med om att det som händer inte är samma sak som vi normalt menar med att “låna”. Banken har ingen tillgång som den lånar ut och som den inte kan använda när den är utlånad.
MMT är väldigt tydliga med att staten inte behöver “låna” av icke-statliga sektorn för att kunna betala. Många vill inte ens kalla utgivande av statspapper för att “låna”. Det går förenklat till så som jag redan beskrivit. MMT förespråkar i grunden att vi borde sluta ge ut statspapper ö.h.t. eftersom de enligt MMT inte behövs. Staten “lånar” när saldon i RIX används till att köpa statspapper vid RGs emission. Dessa saldon i RIX kan bara skapas av staten (RB). Om staten har köpt något av privata sektorn så har banken fått en tillgång (saldo i RIX) och en skuld (säljarens saldo hos banken). När banken köper statspapper av RG så minskas saldot i RIX och flyttas till ett VP-konto hos RB - inget händer på skuldsidan i BR.
De “digitala kronor” som RB skapar är de enda som staten accepterar som betalning av t.ex. skatter och statspapper.
Staten kan inte beskatta sig till kronor därför att det som händer när en skatt betalas är att en IOU kommer tillbaka till utgivaren. Om en biografägare utan kostnad ger ut digitala biobiljetter så har han inte fler att ge ut till nästa föreställning för att han samlar in tidigare utgivna biljetter i samband med pågående föreställning. Biobiljetten är värdelös annat än i bokföringssyfte för biografägaren efter att en kund har använt den och den har återvänt till biografen. Den läggs inte i ett digitalt kassavalv och ägaren räknar den inte som en tillgång.
Skatterna stannar inte hos SEB, om det är det du menar. Skattebetalare hos SHB minskar sitt saldo -> SHB res ner -> SEB res upp -> SKV saldo upp -> SKV saldo ner -> SEB res ner -> SCR upp
Alla statliga in- och utbetalningar nettas varje dag på statens centralkonto. Vid underskott så lånar staten och vid överskott så placerar staten.
Vi privatpersoner betalar varandra genom att ge instruktion till våra banker att uppfylla sitt löfte att å våra vägnar utföra en betalning med centralbankspengar till en annan bank. Banken “flyttar” alltså en tillgång till en annan bank (egentligen flyttas såklart inget utan bank As kontosaldo minskas och bank Bs ökas).
Mina “fel”:
1.
Alla statliga in- och utbetalningar nettas varje dag på statens centralkonto. Vid underskott så “lånar” staten och vid överskott så placerar staten. SCR nollas alltså varje dag. Toppkontona hos bankerna likaså.
Utbetalningar sker genom att SCR minskas och mottagarens banks konto ökas. Inbetalningar tvärtom. Tror inte det bryter mot några regler.
Vi har massa regler av olika anledningar som lägger en dimma över vad som på en grundläggande nivå sker.
Om staten har monopol på att ge ut det enda den accepterar som betalning av skatter och statspapper (i sin egen valuta) så blir det logiska sekvensen att staten måste ge ut detta före det finns något att betala med. Såklart kan man, efter att staten gett ut detta och lämnat en del kvar i ekonomin skapa regler och struktur som får det att se ut som att staten skattar eller lånar av de medel som redan finns i ekonomin. Man kan t.o.m. finta med att CB lånar ut pengar till bankerna så att bankerna kan köpa statspapper vid emmission. Bankerna betalar sedan tillbaka dessa lån när staten har fyllt på deras konton av spenderandet.
Bank har inga res att köpa statspapper för (res 0)
Bank lånar från RB 100 (res 100)
RG säljer statspapper till bank 100 (res 0)
RG spenderar “dessa” 100 (res 100)
Bank betalar tillbaka lån 100 (res 0)
Fiffigt.
Statspapper säljs alltid av staten till deras avtalade återförsäljare och betalning sker med reserver (saldon i RIX).
2.
Redan förklarat hur du har fel.
Banken betalar för statspapper med sina saldon i RIX. På samma sätt som du betalar med ditt saldo på ditt lönekonto när du köper värdepapper eller för över pengar till ditt sparkonto.
Skattebetalningar till staten är en inbetalning till staten. Den ökar saldot på SCR och minskar bankers saldon i RIX. Beskrivet mer i detalj ovan.
Staten vill löpande samla alla betalningar på SCR för att kunna förvalta förändringar i statsskulden snabbt och effektivt.
3.
a.
Förklarat ovan. Skulden är ett löfte att utföra betalningar. Ser inte hur det är konstigt.
Kunden som har sålt skuldebrevet har också en sådan skuld i sin BR.
Bank A
T S
Kundens IOU Bankens IOU
Kunden
T S
Bankens IOU Kundens IOU
b.
Bankerna kvittar inte skulder i RIX när en banköverföring görs. Det är bankernas tillgångar som ändras. Det spelar ingen roll att flöden kvittas. Om den enda transaktionen är att en kund för över ett belopp till en kund i en annan bank, så har betalande bank minskat sitt saldo i RIX och mottagande bank har fått sitt saldo ökat. Förändringen i saldo är 100 om överföringen kunden gjorde var 100 - om inte så balanserar inte BR - dvs. 1:1.
Bank A Bank B
T S T S
RIX -100 Inl -100 RIX +100 Inl +100
Kund A Kund B
T S T S
Inl -100 E -100 Inl +100 E +100
Övrigt:
“Hitta på skulder” är väl inte ett särskilt exakt språkbruk?
Jag har precis motsatt uppfattning om MMT. MMT är mycket noga med bokföringen.
Jag tror jag redan har förklarat ovan hur banker skapar saldon på sina kunders konton. Jag håller som sagt med om att frasen “låna ut” dåligt beskriver det bankerna gör.
Alltid kul att diskutera, men om vi ska fortsätta kanske vi kan ta en del i taget? Det är inte alltid jag har tid till så långa svar.
Jag tycker det vore utmärkt om SBAB började med transaktionskonton. Det skulle öka bankens möjlighet att konkurrera med de större bankerna på lånesidan (räntan). De är för beroende av dyr marknadsfinansiering för sin utlåning som det är nu och mer inlåning är botemedlet.
Har aldrig funderat på om SBAB borde vara statens enda motpart. Det ökar inte möjligheten för staten att spendera. MMT ser alla privata banker som statens förlängda arm (agents of the government).
Jag tycker inte att vi borde ge ut statspapper alls. Låt saldot ligga kvar i RIX. Sluta betala ränta i RIX. Som nödlösning om vi har oändringsbara regler så kan vi ge ut endast en sort korta papper. Då blir räntan där samma som i RIX, dvs. 0.
--------------
-----------
Wow! Det är så mycket omskrivningar av sanningar så det är svårt att veta var jag ska börja!
* "Du skriver att du och jag delar samsyn gällande bankernas "inlåning" Nä, vi delar definitivt INTE samma åsikt - detta då bankerna inget lånat in! Detta framgår av både min och Werners redogörelse. Banken köper en försäkran ("promissory note") på krita (dvs banken skiter i att betala) och skriver upp sin skuld på kundens konto samt lägger försäkringen som en tillgång samt LÅTSAS att det är en insättning (dvs inlåning)
Skattekontona ligger på SEB inte på Riksgälden! Du kan inte betala med centralbankspengar, dvs kronor till Skatteverkets konto hos SEB då detta konto endast kan innehålla bankens skuld på kronor till Riksgälden.
* Citat: "Banken betalar för statspapper med sina saldon i RIX. På samma sätt som du betalar med ditt saldo på ditt lönekonto när du köper värdepapper eller för över pengar till ditt sparkonto."
Dubbelt fel! Bankerna köper statsobligationen av Riksgälden (existerar Riksgälden överhuvudtaget hos MMT:are?) på krita som beskrivs ovan samt låtsas att statsobligationen är en insättning (dvs "inlåning") samt skriver upp sin skuld på Riksgäldens konto hos banken varvid den sk penningmängden ökar med det belopp som banken kluddat dit på Riksgäldens konto. Riksgälden gör sedan insättningar från sitt SEB-konto (dit även skatten kommer till) till offentliga myndigheters konton hos de privata bankerna.
Du kan inte köpa en statsobligation med centralbankspengar. Du kan bara köpa statsobligation genom bankernas kontosystem som är ett helt slutet system som inte kan innehålla centralbankspengar. Teoretiskt skulle du kunna köpa statsobligationen för kontanter men Riksgälden skulle inte ta emot dina sedlar.
* Citat: "Bankerna kvittar inte skulder i RIX när en banköverföring görs. Det är bankernas tillgångar som ändras. Det spelar ingen roll att flöden kvittas."
Hur ska du ha det? Kvittas bankernas skulder till kontoinnehavarna genom RIX eller kvittas de inte?
Citat: "Om den enda transaktionen är att en kund för över ett belopp till en kund i en annan bank, så har betalande bank minskat sitt saldo i RIX och mottagande bank har fått sitt saldo ökat."
Detta är en omskrivning för att bank A vid en transaktion blir av med sin skuld till sin kontokund samt att bank B ökar sin skuld till sin kontokund med samma belopp varvid bank B kompenseras för detta genom att bank A överför centralbankspengar genom RIX till bank B:s riksbankskonto. Men som sagt klumpas bankernas skulder till varandra oftast ihop och kvittas mot varandra vid bankdagens slut varvid relativt lite centralbankspengar normalt behöver överföras från en bank till en annan. Din beskrivning döljer detta totalt (frågan är varför du gör det).
Citat: "Skulden är ett löfte att utföra betalningar."
Nä, ett kundkonto hos en bank är inget "löfte" det är bankens skuld på centralbankspengar till kontokunden och inget annat för det är så det skrivs på bankens balansräkning. Att MMT:are med alla medel försöker dölja detta fakta med allehanda diffusa omskrivningar såsom att banken tagit emot inlåning (ett ersättningsord för insättningar som bankerna använder när det nu är fastställt att bankerna inte tar emot insättningar som de sedan "lånar ut")
* Citat: "Jag tror inte bankrusningar i form av kontantuttag är någon större risk i moderna tider, utan idag består nog en bankrusning av överföringar till andra banker, men skulle alla plötsligt vilja ha kontanter så blir det besvär att få fram sedlar till alla på kort tid."
Det är knappt någon som motsäger att banker hittar på krediter, dvs skulder, (som du fortsätter kalla "bankpengar") från luften, ex nihilo, efter att Bank of England 2014 punkterade sagan om att bankerna tar emot insättningar som de sedan lånar ut. Bankkramare har därefter ändrat sitt språkbruk genom att bland annat påstå att det är den sk "låntagaren" som skapar krediterna/skulderna genom att skriva på den påhittade "lånehandlingen" (men såsom Werner påpekar i videon lånar banken inte ut något alls så att kalla det ett "lån" och "lånehandling" är lika lögnaktigt det)
Gällande SEB:s skattekonton överför SEB varje dag över natten beloppet banken är skyldig Riksgälden (vars existens du verkar vara totalt ovetande om) till Riksgäldens riksbankskonto för att på morgonen återföras till SEB:s Riksbankskonto. Kvarstår att inga skattebetalningar kan ske med kronor, dvs centralbankspengar, såsom du påstår.
Ett till svar från mig:
Framsteg! Du erkänner att Riksgälden existerar samt att skattekontona ligger på SEB!
Problemet med att använda bankernas lögnaktiga språkbruk är just att de till största delen är just lögner. Och detta är MMT:s största problem för att närma sig verkligheten.
Såsom John Kenneth Galbraith uttryckte det:
"The study of money, above all other fields in economics, is the one in which complexity is used to disguise truth or to evade truth, not to reveal it."
Japp, myndigheter har konton hos olika privata banker. Samma logik gäller där som om jag skulle betala dig med bankskulder genom bankernas kontosystem:
1) Bank A blir av med sin skuld till myndigheten som håller konto hos banken vid en kontoöverföring till bank B
2) Bank B ökar sin skuld till sin kontokund (som kan vara en annan myndighet, privatperson eller företag)
3) Bank A kompenserar bank B genom att överföra centralbankspengar från sitt konto till bank B:s konto.
Ovan är vad som sker t.ex om du får tillbaka på skatten och har en annan bank än SEB
Steg tre görs oftast i slutet av bankdagen då bankernas skulder kvittas (därav att du måste vänta en bankdag om du får för att få bankskulder på ditt konto vid en kontoöverföring från en annan bank). Oftast är det vid bankdagens slut ganska små belopp som en bank blir skyldig en annan bank då flödena till största delen tar ut varandra, dvs de kvittas bort. Tyvärr suddar MMT ut denna gång genom att konsekvent använda bankernas missledande språkbruk.
Ovan visar många saker - t.ex att en bank ALDRIG ser en annan banks skuld till en kontokund såsom ett acceptabelt betalmedel, dvs pengar. Det visar också att det är omöjligt att betala med centralbankspengar genom bankernas kontosystem såsom du hävdar. Det enda sättet jag kan betala dig med centralbankspengar, dvs statliga pengar, är genom att jag ger dig kontanter direkt i handen.
Ger dig cred för att du vill att SBAB ska få betal och lönekonton (förre VD:n Carl-Viggo Östlund fick sparken när han försökte så det är inte populärt bland de andra bankerna). Är du med på att samtliga myndigheters konton flyttar till SBAB (såsom de gjorde på Postgirot vilket var det ursprungliga syftet med Postgirot)? Det skulle innebära en digital bankrusning mot dessa banker som de troligen inte skulle klara av (i synnerhet inte om folk och företag dessutom flyttade sina konton till SBAB de med)
Däremot håller jag inte med dig i att det ska in än fler banker i betalströmmarna för att detta skulle öka konkurrensen. Betalsystemet genom kontosystemet ska efterlikna betalningar med kontanter. När jag betalar dig med kontanter ligger ingen bank som en binnikemask mellan dig och mig och tar avgifter - du får sedlarna direkt i handen. Att slänga in fler binnikemaskar i betalströmmarna effektiviserar inte betalsystemet - tvärtom skapar det bara ökad komplexitet och än mer kostnader och risker (i synnerhet när banker får hitta på sina egna skulder som de låtsas låna ut till kundkonton) Betalningssystemet är liksom vägnätet ett naturligt monopol och kaoset på E6:an i vintras är ett exempel på vad som händer när staten avsäger sitt uppdrag att underhålla vägnätet och slänger ut det på entreprenad till en massa företag - samma med "vägnätet" för betalningar. Ingenjörer går efter KISS-principen (Keep It Simple Stupid) - bankerna gör tvärtom - de försöker få systemet så komplext (och obegripligt) som möjligt så att de kan lägga sina tentakler överallt.
Lösningen är att kapa bort all onödig komplexitet och se till att folk kan betala varandra direkt även med digitala centralbankspengar genom att alla kan hålla konton på Riksbanken samt att Riksbanken sköter kontoöverföringarna. Tekniken finns idag. Bankernas krediter hade en funktion för länge sedan men är idag ett helt onödigt parasitärt bihang som kan kapa bort.
Pengar funktion är att betala skulder. Banker har den motsatta "affärsmodellen" - att sätta allt i maximal skuld genom att hitta på krediter från luften. Det är totalt vansinne att låta bankerna hålla i penning och betalsystemet. Såsom Brecht uttryckte det: "Vad är att råna en bank mot att starta en"
Kommentarer
Skicka en kommentar