Marknadsreligionen skapar kaos och förfall

 
Att marknadsekonomin är bäst på att effektivera brukar framställas som en av dess främsta fördelar. Genom konkurrens påstås företag tvingas till att göra saker bättre och billigare. Förutsättningen är att det råder perfekt konkurrens, dvs att det finns massa företag som konkurrerar mot varandra och där konsumenterna har perfekt information, dvs alla konsumenter har möjlighet till att anskaffa sig all information i sitt val. 

Det närmaste man kan komma en sådan marknad är väl torghandeln. På ett torg finns många frukthandlare och en konsument kan gå runt och kolla alla priser och få all information. Men i verkligheten funkar nog inte teorin ens på en torghandel. Få orkar gå runt alla stånden och jämföra kvalitet och pris. 

Än mindre fungerar denna marknadstro där det råder stordriftsfördelar och/eller där oligopol bildas.

Men allra minst fungerar denna tro när det gäller naturliga monopol. Ett exempel på ett naturligt monopol är vägnätet, t.ex E6:an. E6:an är EN väg - kunden (föraren) har inte många vägar att välja på. Det skulle vara extremt ineffektivt om privata företag fick bygga säg 50 E6:or vid sidan av varandra där varje företag tog en avgift och där föraren fick välja vilken av dessa vägar som var bäst. E6:an är ett naturligt monopol då det är mest kostnadseffektivt att bara ha EN E6:a.

Men marknadsliberalerna vill att ALLT ska vara marknad så om det inte finns en marknad så simulerar de att den finns. I fallet E6:an hade trafikvärket ensamt hand om vinterunderhållet av vägen, men marknadsliberalerna la ut underhållet på de företag som tog minst betalt men lovade mest. Resultatet blev det kaos det blev i vintras på E6:an.

Samma logik gäller elnätet. Det finns EN elledning till din bostad - inte hundratals som du kan välja mellan. Men de marknadsliberala politikerna har gjort samma sak med elnätet som med E6:an - hackat sönder det naturliga monopolet så att företag kan leka marknad. Resultatet är det samma som för E6:an - kaos och sönderfallande infrastruktur.

Frukthandlaren på torget måste anpassa sig i konkurrensen och det finns fog för att kalla torghandeln för en fungerande marknad. Men när staten/kommuner lägger ut naturliga monopol på entreprenad gäller helt andra spelregler, i synnerhet gäller att det företag som ljuger bäst och kan lägga lägsta budet vinner upphandlingen av tjänsten. Att lova runt och hålla tunt är inte effektivt. Då uppstår snökaos på vägarna då företagen som ska sköta snöröjningen spekulerar i att det inte ska snöa och håller  maskinpark och mängd personal så lågt som möjligt för att minimera kostnaderna och maximera vinsten.

Så elnätet och vägnätet är exempel på naturliga monopol som religiösa marknadsliberaler inte ska få röra - naturliga monopol ska skötas av staten (tydligen var motsvarigheten till brandkåren under romartiden privatiserad - det ledde till att brandmännen vägrade släcka om inte ägaren av ett hus betalade). Men det absolut sjukaste exemplet på där staten lagt ut ett naturligt monopol på entreprenad är vägnätet för betalningar. Gällande betalningar finns två vägnät där två olika sorters betalmedel används:

1) De betalmedel staten skapar dvs sedlar och mynt

2) De betalmedel som banker hittar på genom att "låna ut" sina egna skulder till kundkonton

Kontanter fungerar såsom naturliga monopol ska fungera - när du betalar mig 500 kronor så får jag sedeln direkt i handen, dvs det finns bara EN väg mellan dig och mig.

Om du däremot betalar mig genom bankernas kontosystemet så vandrar bankernas skulder allehanda krokvägar för att till slut hamna på mitt konto. Bankerna ligger som binnikemaskar i betalsystemet och tar ut avgifter för varje transaktion - det finns ingen väg genom kontosystemet som går direkt från dig till mig såsom det gör med kontanter.

Det är uppenbart att betalsystemet genom konton fungerar dåligt men vad är politikernas lösning? Jo, de påstår att det finns för lite konkurrens och vill att än fler banker ska slängas in i betalsystemet, dvs fler krokvägar ska skapas för betalningar. Politiker är så marknadsreligiösa att de tror vägnätet för betalningar blir mer effektivt om fler binnikemaskar slängs in i betalströmmarna. Total idioti men den religiösa tron på "marknaden" dödar allt förnuft.

Men idiotin stoppar inte där. Skapandet av betalmedlet i ett samhälle är också ett naturligt monopol. Om alla får skapa sedlar och mynt som alla måste accepteras som allmänt betalmedel skulle det bli totalt kaos i samhället - därför ar det bara Riksbanken som får skapa sedlar och mynt. När Riksbanken skapar sedlar och mynt skuldsätts inget enskilt företag eller någon enskild person.

Men staten har, som sagt, även lagt ut skapandet av det allmänna betalmedlet på entreprenad. Enbart 1% av den totala penningmängden består av sedlar och mynt, 99% består av bankernas skulder till kontokunder. Varje bank hittar på sina egna skulder och vi betalar varandra med dessa när vi betalar genom bankerna kontosystem. Och då ingen bank accepterar en annan banks skulder som allmänna betalmedel så hjälper staten (Riksbanken) cleara (kvitta) bankernas skulder sinsemellan i ett extremt krångligt (och helt onödigt) vägnät.

Dessutom; när bankerna hittat på dessa 99% av penningmängden har de skuldsatt företag, privatpersoner, stat och kommuner.

Det måste bli ett slut på denna marknadsreligiösa tro på att allt är en marknad. Staten och kommuner ska sköta naturliga monopol. Bankerna ska slängas ut från betalsystemet och fråntas sin rätt att hitta på betalmedel genom att skuldsätta allt. Betalningar genom konton ska ske genom att jag kan betala dig direkt, såsom vi kan göra med kontanter, det ska inte ligga några binnikemaskar i form av banker mellan dig och mig. Det kan åstadkommas genom att du och jag har varsitt konto på Riksbanken och jag kan betala dig direkt till ditt konto med e-kronor utan att vi behöva gå krångliga avvägar genom banksystemet.

Tolkien förstod att det är totalt vansinnigt att staten överlåter betal och penningsystemet åt banker, citat:

‘There should only be one source of money: one fountainhead from which flows the nation’s blood to vitalise commerce and industry, ensure economic equity and justice and safeguard the welfare of the people… In other words, it has always been and still is our contention that the prerogative of creating and issuing the money of the nation should be restored to the State.’