Vad är det som kineserna gör rätt som väst gör fel?

Kina har lyft 800 miljoner människor ur fattigdom. I väst ökar klyftorna och fattigdomen blir alltmer utbredd. Kineserna måste göra någonting rätt även om man kan kritisera Kinas politiska system (något inte kineserna själva gör; över 80% av alla kineser anser att de lever i en demokrati - mindre än hälften av befolkningen i USA anser att de har en demokrati).

Den största skillnaden är att kineserna hållit ekonomiska parasiter i schack medans väst gjort precis tvärtom, väst har överlåtit skötseln av ekonomin till parasiter. Iom att Kina hållit det finansiella systemet i strypkoppel har de kunnat stärka den reella ekonomin. Väst har gjort precis tvärtom; genom att ge de finansiella parasiterna makten över ekonomin har den reella ekonomin blivit så skuldsatt att den inte längre kan konkurrera med Kinas ekonomi. De finansiella parasiterna bankerna har skuldsatt företag, stat och allmänhet så till den grad att det ökat kostnaderna för att producera något i väst så att företag dödats eller tvingats flytta till framför allt Kina. De finansiella parasiterna har dödat den reella ekonomin i väst.

Väst har ändå kunnat ha en hög levnadsstandard genom att västs finanssystem kunnat suga ut resten av världen. Länder som inte underordnat sig väst banksystem har antingen bombats eller sanktionerats till underkastelse (listan är lång - Kuba, Venezuela, Syrien, Irak, Libyen, Somalia, Iran, Nordkorea, Ryssland etc etc). Nu håller resten av världen på att kapa av västs finansiella tentakler genom att bygga nya betalsystem som helt kringgår västs banker. Det enda som finns kvar i väst är ett avindustrialiserat skal där de finansiella parasiterna roffat åt sig alla tillgångar.

Centralbanken samt de största bankerna i Kina är statliga. Genom att de kinesiska politikerna har  kontroll över bankernas påhittning av krediter har de kunnat rikta in dessa mot produktiva ändamål, dvs byggt upp den reella ekonomin. Kineserna har byggt infrastruktur, fri sjukvård och utbildning etc.

Väst har gjort precis tvärtom. Politikerna har överlåtit nästan allt till de finansiella parasiterna. Infrastrukturen och välfärden har därför eroderat i takt med att finansparasiterna roffat åt sig alltmer. Reell ekonomi har ersatts av en finansiell spekulationsekonomi baserat på fiktiva värden i tillgångsbubblor (såsom den sk "bostadsmarknaden" och börsen). 

Kina har är en blandekonomi där staten gör det den ska göra, dvs hålla ekonomisk parasitism i schakt samt tukta monopol och oligopol. Väst har gjort precis tvärtom.

Sverige hade också en blandekonomi fram till kreditavregleringen 1985 (som helt korrekt kallas för Novemberrevolutionen - för det var en kupp mot den ekonomiska demokratin).  Sedan dess har politikerna lagt sig platt för de finansiella parasiterna som sugit ut och mördat den reella ekonomin.

Kina är en enpartistat, väst lyder under ett finansiellt envälde - frågan om vilket som är mest demokratiskt kanske inte är så självklar som vi inbillas tro? Thatcher sa "There is no alternative"  - var finns demokratin i att det inte finns något alternativ ?

Jag tror att nyliberalismens mantra "det finns inga alternativ" är skälet till att västs media, politiker och makthavare med alla medel måste svartmåla allt som Kina står för. Kina har visat att det finns ett alternativ till att överlåta ekonomin åt finansiella parasiter. Kina hotar därför Thatchers mantra och allt som kineserna åstadkommit måste därför svartmålas maximalt. Jag tror faktiskt allmänheten i väst är fan så mycket mer hjärntvättad till att tro att de lever i en demokrati än vad kineserna är.

I väst har vi indoktrinerats till att tro att det inte finns någon ekonomisk parasitism - all ekonomisk aktivitet likställs. Nyliberalerna blundar t.o.m för att deras husgud Adam Smith delade upp ekonomin i de som producerar något och de som suger ut mervärdet från dessa. Smith räknade upp en drös yrken i "The wealth of nations" som han ansåg parasiterade på den verkliga ekonomin.

Den klassiske liberalen Stuart Mill ansåg att de som får sina inkomster i sömnen (såsom hyresvärdar och finansfolk) skulle skattas maximalt. I inget land i världen har nyliberalismens "inga alternativ" lyckats göra tvärtemot vad Mill ansåg än i Sverige. Sverige har avskaffat gåvoskatten arvsskatten, förmögenhetsskatten, fastighetsskatten, värnskatten osv. Samtligt har Sverige en av värdens högsta skatter på lönearbete  - allt för att se till att de ekonomiska parasiterna ska få alltmer av kakan.

Skaparen av det moderna BNP-måttet, Simon Kuznets  ville inte att den finansiella sektorn skulle räknas med i BNP. Väst har gjort precis tvärtom - idag består västländernas BNP nästintill bara av uppblåsning av finansiella tillgångsbubblor.

Thatchers uttryck "det finns inga alternativ" har en tvilling i Carl Bildts "den enda vägens politik" (samma där - finns det någon demokrati kvar om det bara finns en politik väg att gå? Handlar inte politik om vägval?). Nyliberalismens "enda väg" har lett oss till en ekonomisk ättestupa. Det kanske är dags att vända om innan vi faller för att se om det finns andra vägar? Kanske har vi något att lära av Kina? Vi behöver kanske inte tillbedja allt kineserna gjort men inte heller, såsom idag, totalt förkasta allt de åstadkommit? Men det kanske redan är för sent, nyliberalismen kanske redan har kört västs ekonomier över kanten till ättestupan?

--------------

Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
 -----------------------