Banksystemets "too big to fail" är uppbyggt enligt samma avskräckningsprincip som MAD för kärnvapen

MAD är en akronym för "Mutual Assured Destruction" där ingen vågar trycka på kärnvapenknappen av rädsla för dominoeffekten. Bankernas "To Big too fail" är uppbyggd efter exakt samma princip. Bankerna har byggt upp ett system där en banks skuld är en annan banks tillgång. Faller en skuld för en bank rasar tillgången för en annan varvid den banken inte kan betala sin skuld til en tredje bank varvid den bankens tillgång rasar osv.. Resultatet har blivit att skuldberget i världen bara blivit högre och högre och lavinfaran likaså - men det får inte makthavarna påpeka då skuldbergets grund är förtroende.

En skillnad mot MAD för kärnvapen är att alla vet om att det är just MAD. När det gäller banksystemet vet säkert de på toppen om att det är uppbyggt på totalt vansinne (t.ex Bank of Englands fd chef Mervyn King, som anser att det sätt banksystemet är uppbyggt på är det absolut sämsta sättet man kan bygga det på) men folk måste inbillas tro att systemet är uppbyggd på den renaste av logik. För att få ihop den lögnen måste centralbankschefer etc svamla obegripligheter i klass med skräddarna i  sagan Kejsarens nya kläder. Ingves har t.ex jämfört sitt arbete med en schamans.

Så bankernas "To Big too fail" är en kombination av MAD och kejsarens nya kläder men även Stockholmssyndromet. Bankerna kan hålla politiker i schack genom att påstå att om politikerna rör något kommer dominobrickorna falla och en ekonomisk katastrof drabba alla i form av en lavin . Så politikerna spelar med i teaterföreställningen som schamanen Ingves ger. Politiker får inte ens öppna käften då instruktionsförbudet i riksbankslagen förbjuder dem. Men troligast är väl att de flesta politiker går på schaman Ingves svammel och tror att bank och penningsystemet är byggt på höjden av vishet.