Varför ska folk betala ränta till bankerna om/när Riksbanken sitter på alla bostadsobligationer?

---------------------------
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
 -----------------------  

Om inflationen sticker iväg måste Riksbanken köpa upp varenda bostadsobligation för att inte bobubblan ska ploppa. Riksbanken har redan köpt bostadsobligationer för 400 miljarder av en stock på runt 2000 miljarder. Riksbanken kräver noll ränta av bankerna vid köpen av bostadsobligationerna så bankerna kan fortsätta blåsa upp bostadsbubblan och häkta in skuldslavar. Förr eller senare spricker bobubblan och folk blir instängda i sitt boende då de inte kan sälja bostaden - fast i evigt skuldslaveri åt bankerna.

Men frågan är - vilken moralisk rätt har bankerna att mjölka boskuldslavarna om Riksbanken sitter på alla bostadsobligationer? Bankerna påstår sig ju "finansiera" sina "bolån" genom bostadsobligationerna. Vilket är skitsnack - bankerna hittar på krediter/skulder från luften som sedan buntas ihop av bankernas hypotek till bostadsobligationer - bostadsobligationerna skapas mao efter det att boskulderna hittats på av bankerna.

Men låt oss acceptera lögnen om att bostadsobligationerna "finansierar" bankernas "bolån". Vad kommer ordet hypotek ifrån? Jo, grekiska och betyder pant. Mao Riksbanken sitter på panten som hypoteken skapar när den sitter på bostadsobligationer men bankerna får ändå plocka ut räntan av boskuldslavarna - varför ska de få göra det?

På Kuba äger staten alla bostäder och boendet kostar nästintill inget alls då staten inte mjölkar boenden på pengar den vägen. I Sverige kommer staten i praktiken äga alla bostadsobligationer genom Riksbanken så att bankerna kan fortsätta mjölka skuldslavarna - som sagt - med vilken rätt? Vore det inte bättre då att anamma modellen som Kuba använder om nu staten äger nästintill alla boenden?

Kuba är en diktatur där ingen får ifrågasätta politiken kommer någon påpeka. Men på vilket sätt skiljer sig diktaturen på Kuba sig från en bankdiktatur där Riksbankens penningpolitiska beslut  inte får ifrågasätta av politiker och myndigheter? Instruktionsförbudet i Riksbankslagen förbjuder nämligen politiker och myndigheter att påverka Riksbankens beslut - en riksdagsledamot får inte ens dryfta ett ord som ifrågasätter Riksbankens penningpolitiska beslut i Riksdagen. Är verkligen en finansiell diktatur grundad på att Riksbanken hjälper bankerna hålla boende i evigt skuldslaveri så mycket bättre än Kubas modell för boende?  

Tillägg:

Intressant är att Riksbanken i samband med räntebeslutet förväntar sig "ett förfall" av Riksbankens innehav av värdepapper. Riksbanken skriver:

"Det program för köp av värdepapper som inleddes i mars 2020 löper ut den 31 december. Direktionen har beslutat att Riksbanken det första kvartalet 2022 ska köpa obligationer för 37 miljarder kronor för att kompensera för kommande förfall."

Kollar man in grafen nedan ser man att nästan alla värdepapper som Riksbanken nu innehar är "säkerställda obligationer" om man bortser från stats och kommunobligationer (som inte kan förfalla då de har riskvikt noll enligt Basel3). Med "säkerställda obligationer" avses bostadsobligationer.

Riksbanken måste mao mena att det är bostadsobligationerna vars värde kommer förfalla. Dvs Riksbanken kommer köpa upp mer "förfall" för att minska risken för att bostadsobligationernas värde inte ska "förfalla" än mer. Mao det är Riksbanken som "säkerställer" värdet på de "säkerställda obligationerna" som mao inte är "säkerställda". Riksbanken har upphöjt bostadsobligationer till att ha samma status som stats och kommunobligationer för att bankernas utsugning ska kunna fortgå. Klart att bankerna är jätteglada för det! Men har ovan något som helst med "marknad" att göra?

Diktaturer är inte frivilliga oavsett form. Den mest effektiva formen är nog den som grundar sig på Goethes åsikt:

"Ingen är så hopplöst förslavad som den som falskeligen tror sig vara fri"

Boskuldslavar tror sig vara fria, ja t.o.m rika, när de i verkligenhet är skuldsatta upp över öronen. Frihetsillusionen kan bara hållas uppe så länge som bankerna lyckas pumpa upp priserna än mer och kalla det ökade skuldslaveriet för "värdestegringar"

På ett sätt tror jag många är friare i Kuba än här. Detta då de är medvetna om diktaturen medans den är mer dold i en finansdiktatur under dimridåer av ord som "värdestegringar", "bostadskarriär", "investera i bostaden" samtidigt som vi dränks av massmedialt nonsens etc

Jag har kompisar som kommer från forna Östeuropa som säger att de på sätt och vis var friare under kommunismen för då visste de i alla fall att allt som politiker, myndigheter och stat sa var skitsnack. I väst är det är det nästintill omöjligt att skilja verklighet från fiktion.