Finansparasitismen skapar fascism när den sugit ut den reella ekonomin

  -----------
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
-------------

Det finns en klar korrelation och kausalitet mellan finansiell parasitism och födandet av fascism. Detta inlägg försöker visa på detta samband och peka ut ett alternativ.

För att förstå resonemanget kan man tänka på hur en parasit påverkar ett värddjur. Parasiten gör allt för att dölja sin verksamhet - för om utsugningen blir för uppenbar och värddjuret upptäcker blodigeln så kommer värddjuret avlägsna blodigeln. Blodigeln har därför ett bedövningsmedel i saliven som gör att värddjuret inte känner dess närvaro. Om inte värddjuret upptäcker att den är översållad med blodiglar som suger ut den kommer all näring gå till blodiglarna och värddjuret till slut dö av svält.

Parasiter finns mao i naturen men nyliberalerna har lyckats inbilla folk att det inte existerar parasitism inom ekonomin - all form av ekonomisk aktivitet är enligt nyliberalerna producerande och skapar näring i form av varor och tjänster till landets välmående. Detta är motsatsen till vad de klassiska liberalerna Adam Smith, Stuart Mill och t.o.m Ricardo ansåg.  Smith hade en lång lista på yrken som han ansåg vara ickeproducerande. Stuart Mill ansåg att de som fick sin inkomst i sömnen skulle skattas maximalt. Ricardo beskrev att om hyresvärdar och markägare tog ut för mycket i hyra skulle de producerande företagen få för höga kostnader för att kunna konkurrera med länder som håller sina parasiter i schakt. För de klassiska liberalerna var en fri marknad en marknad befriad från parasitism - nyliberalismen har lyckats vända ut och in på detta genom att hävda att en fri marknad är en marknad där parasiter får härja fritt. Väst har genom finansparasitismen avindustrialiserats då den producerande delen av ekonomin blivit så utsugen att bara ett tomt skal återstår. Nyliberalerna har kallat detta för att samhället gått in i det "postindustriella samhället". Men såsom ekonomiprofessor Steve Keen brukar påpeka: "

”I’ve always said, yes, there is a post-industrial society. It’s called “hunting and gathering”

Historiskt har det alltid funnits en medvetenhet om att ekonomisk parasitism existerar. Karl Marx var inte den ende som påpekade detta faktum även om han kanske var den som uttryckte det klarast:

Talk about centralisation! The credit system, which has its focus in the so-called national banks and the big money-lenders and usurers surrounding them, constitutes enormous centralisation, and gives this class of parasites the fabulous power, not only to periodically despoil industrial capitalists, but also to interfere in actual production in a most dangerous manner— and this gang knows nothing about production and has nothing to do with it.”

När Simon Kuznets, skaparen av det nuvarande BNP-begreppet, presenterade sitt förslag på hur BNP skulle mätas inför USA.s  kongress 1934 så ansåg han att den finansiella sektorn inte skulle räknas in i måttet då den, enligt honom, inte bidrog med något till BNP. Den finansiella parasiten har mao lyckats nästla sig in i BNP-måttet så att värden (dvs den verkliga ekonomin) tror att parasiten är en del av BNP.

Nyliberalismen har verkat såsom blodigelns bedövningsmedel och dolt existensen av finansiell parasitism. Universiteten och Handelshögskolorna har lärt nationalekonomer att all ekonomisk aktivitet är produktiv. Minnet av Smith, Mill och Ricardo har suddats ut från undervisningen för att eleverna inte ska kunna se  parasitismen.

Ta t.ex den privatägda Handelshögskolan i Stockholm. Den grundades 1909 av Knut Agathon Wallenberg. Samma Wallenbergsfamilj som har som måtto: 

"Att verka men inte synas" 

- vilket ju även fullständigt beskriver en blodigels livsförutsättning - om en blodigel blir sedd av värddjuret kan den inte verka då värddjuret kommer avlägsna den. En familj, såsom Wallenberg, som levt som finansiella parasiter i generationer, vill givetvis inte ha en skola som belyser deras parasitism

Ett annat sätt som nyliberalismen dolt den finansiella parasitismen på är genom att skapa en narcissistisk epidemi. Egot är det centrala i nyliberalismen och navelskådandet har begränsat det större seendet. Genom att lägga all skuld på individen har nyliberalismen fått folk att alltid se till sina egna brister och aldrig lyfta blicken för att se hur parasitärt systemet är uppbyggt och hur utsugna de blir.

Väst, med USA i spetsen, har sugit ut resten av världen framför allt genom finansiella medel. IMF, Världsbanken och västs banker har satt U-länder i skuld och har genom avregleringar tvingat dessa länder att öppna upp sina ekonomer så att väst kunnat suga ut dem. Den sk "fria marknaden" och fri rörlighet för kapital med dess "osynliga händer" har varit Orwellianska omskrivningar för att se till att västs finansiella blodiglar kunnat tränga igenom nationsgränserna på U-länder.

Men det håller på att ändras nu då västs banksystem kommer kringgås genom införandet av t.ex den kinesiska digitala valutan. Som påtalas i video nedan hotas västs banksystem bli helt irrelevant (i videon påtalas att detta inte diskuteras i media - det kanske inte är så konstigt då, som sagt, en blodigel inte vill bli sedd och alltid verkar efter Wallenbergs måtto).  När dollarn och västs finansiella parasitism håller på att kopplas bort måste väst stänga gränserna för att inte utsugningen ska gå åt andra hållet (dvs att t.ex Kina finansiellt suger ut väst). Stater har då att välja att skydda folket genom socialism där staten skyddar det lilla som återstår av den inhemska producerande ekonomin eller införa fascism där staten skyddar elitens ägande.

Självklart kommer den finansiella parasiten då välja fascism för att skydda sitt eget parasitrov. De kommer låta narcissistiska "starka ledare" (spelar ingen roll om de heter Trump eller Biden - de representerar bara olika nyanser av brunt). Att nyliberalismen satt egot högst på tronen är ju något som underlättar ett sådant fascistiska övertagande av makten. De 1% som äger nästintill allt kan då fortsätta leva som kungar som suger ut resten av befolkningen. Nyliberalismen har då lyckats återinföra det feodala samhället som Smith, Mill och Ricardo ville bort från.

För att nyliberalismen ska lyckas sätta fascismen på feodaltronen måste yttre och inre fienden skapas som skulden kan läggas på. Kineser, Ryssar, invandrare, sjukskrivna, arbetslösa etc kommer demoniseras för att folk inte ska lyfta blicken och se hur parasitärt systemet som helhet är och vilka som är de riktiga parasiterna.

Mönstret går igen. Vid nazismens maktövertagande av Tyskland demoniserades judarna. I land efter land i Latinamerika har fascistregimer tillsatts ledda av "starka ledare" med rasfördomar mot urbefolkningen när ekonomin rasat pga av västs finansiella utsugning. SD i Sverige rider på samma våg då de konsekvent blundar för hur systemet är uppbyggt och istället lägger all skuld på flyktingar. SD påstår sig dessutom vara konservativt - dvs de vill konservera dagens finansiella feodalism.

Vänstern idag har inget alternativ till fascismen då vänstern svalt finansparasitismens svammel om "fria marknader" som styrs av "osynliga händer". Västs "fria marknader" kan bara ha öppna gränser så länge som finansparasiten kan suga ut fogliga länder. När flödet vänder måste väst stänga alla gränser. Vänstern måste resa sig och utmana nyliberalismen om vi inte ska få ett fascistiskt nyfeodalt samhälle. Vänstern måste våga ta ordet parasit i munnen och visa att det inte är de ekonomiskt utsatta eller företagare som är parasiter - de riktiga parasiterna är den lilla klicken högst upp. Precis såsom "nobel"pristagaren Angus Deaton uttryckte det: 

 ”That is, the fact this economy isn’t what we’ve been told. In reality, it’s largely a rent-seeking based system, in which a meaningful percentage of the people who earn the most money are not only not adding value to society, they’re in fact parasites feeding off the general public.”