Bostadsbubblan ska blåsas upp med marknadshyror vilket leder till ekonomiskt självmord för landet

Sverige är ett av världens mest privatskuldsatta länder där fastighetsskulder utgör den absolut största delen. Bankerna hittar på dessa krediter/skulder vid ett fastighetsköp och hetsar fastighetsköpare mot varandra - den som sätter sig i djupast påhittad skuld till banken får hyra bostaden av banken. Så i verkligheten finns ingen bostadsmarknad - det är skuldslavsauktioner som bankerna håller. Det finns inte ens en köpare - den boende får hyra bostaden av banken på liknande sätt som den livegne bonden under medeltiden fick arrendera mark av feodalherren. Kreditavregleringen 1985 var kanske inte det första steget in i en nyfeodal ordning där bankerna är kungarna - men det var kanske det största steget.

Den absolut största delen av penningmängden består av "pengar" (egentligen krediter) som bankerna häktat i skuldslavar med på ovan sätt. Flödet av bankernas krediter (dvs skulder) har drivit in samhället i ett kortsiktigt konsumtionssamhälle samtidigt som den producerande delen av ekonomin, dvs företagen, dött svältdöden tyngda av alla skulder som bankerna hittat på. Nyliberalerna kallar denna avlivning av den reella ekonomin för "det postindustriella samhället" men i längden kan inte ett land klara sig genom att bara konsumera genom att låta bankerna hitta på alltmer krediter/skulder. Vi har en "kissa i byxan"-ekonomi där konsumtionen tillfälligt värmer men kylan kommer när den producerande reella ekonomin till slut är helt utblottad av alla påhittade skulder till banksystemet. Som ekonomiprofessor Steve Keen uttryckte det: ”I’ve always said, yes, there is a post-industrial society. It’s called “hunting and gathering”

För kreditpåhittandet till fastigheter är snart det enda som återstår av svensk ekonomi. Sverige kan inte konkurrera med länder som hållit sina banker i schakt, t.ex Kina. I Kina är 80% av bankerna statliga och deras uppgift är inte att suga ut varenda droppe av den producerande ekonomin. Ellen Brown beskriver situationen i Kina så här:

90% of families in the country own their home, giving China one of the highest home ownership rates in the world. What’s more is that 80% of these homes are owned outright, without mortgages or any other liens. On top of this, north of 20% of urban households own more than one home.

Den bostadsbubbla som ändå finns i Kina är skapad av skuggbankerna - inte av statens banker. Den kinesiska centralbanken är politiskt styrd och försöker stävja skuggbankerna (bland annat genom att försöka införa en digital valuta).

Den svenska Riksbanken är självständig och frånkopplad från politisk styrning. Den svenska Riksbanken ser, till skillnad från den Kinesiska centralbanken, det som sin uppgift att hålla fastighetsbubblan vid liv till vilket pris som helst - vilket Riksbanken i dagsläget gör genom att köpa upp bostadsobligationer. Riksbanken är mao vattenbärare åt bankerna och likviditetsförsörjer bankerna medan Riksbanken fullständigt skiter i vad som händer med den reella ekonomin. Små och medelstora företag är oväsentliga för Riksbanken - de ska inget stöd ha - Riksbankens enda funktion är att hålla bankerna på fötterna.

Då det enda som håller den svenska ekonomin uppe är bankernas kredit/skuld-påhittande till fastigheter måste allt som kan tänkas bromsa påhittandet elimineras - t.ex bruksvärdeshyran. Hyran på en lägenhet sätts enligt bruksvärdesprincipen av de allmännyttiga bostadsföretagen och de privata värdarna kan inte ta ut mer. Det är ett sätt att motverka ockerhyror. Bruksvärdesprincipen har sakta försvagats (inte minst genom att kommuner tar ut högre hyror för att kompensera för skattesänkningar) och nu vill nyliberalerna helt avskaffa den. Skälet är att om det är mycket billigare att bo i hyresfastigheter än i hus eller bostadsrätt så kommer detta pressa ned priserna på den sk "bostadsmarknaden". Så hyresvärdar måste få tillåtas ta ut ockerhyror så att bankerna kan ockra vidare och blåsa upp fastighetsbubblan än mer.

Politiker och Riksbanken hjälps mao åt med att begå hierarki på svensk ekonomi. Att vara emot den finansiella parasitism där bankerna är centralpunkten är varken höger eller vänster. Att få inkomster i sömnen genom ocker är något som de klassiska liberalerna var emot - från Adam Smith till Stuart Mill. Stuart Mill skrev t.ex:

”Landlords grow rich in their sleep without working, risking or economizing. The increase in the value of land, arising as it does from the efforts of an entire community, should belong to the community and not to the individual who might hold title.”

Han skrev också:

 ”They grow richer, as it were, in their sleep, without working, risking, or economizing. What claim have they, on the general principle of social justice, to this accession of riches? In what would they have been wronged if society had, from the beginning, reserved the right of taxing the spontaneous increase of rent, to the highest amount required by financial exigencies?”

Ekonomiprofessor Michael Hudson beskriver nedan den nyliberala "enda vägen" mot parasitär nyfeodalism:

  -----------
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
-------------