Hur lång räckvidd ska bankernas skulder/krediter ha som betalmedel?

Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
--------------

Hur lång räckvidd en skuld (dvs kredit) ska få ha som betalmedel kan kanske vara intressant att diskutera. Det finns ju en risk i att använda en skuld/kredit som betalmedel då personen som är skyldig pengar kanske aldrig betalar skulden. En annan fråga blir då hur mycket risk man ska bygga in i ett system genom att låta skulder/krediter utgöra det allmänna betalmedlet i samhället.

Vi tar Nisse igen för att beskriva hur stor räckvidd hans skuld/kredit kan få som betalmedel:

Säg att Nisse bor i en liten by och är pank. Nisse frågar korvgubben om han får köpa korv på krita. Korvgubben litar på att Nisse kommer betala skulden. Nisse skriver på en lapp: "Nisse är skyldig innehavaren av denna lapp 100 kronor" och ger korvgubben lappen. Korvgubben stoppar lappen i kassaapparaten.

När korvgubben går till ICA-handlaren så betalar han ICA-handlaren med Nisses skuldlapp då ICA-handlaren också litar på Nisse.

Men när ICA-handlaren går till grossisten så vägrar grossisten att ta emot Nisses skuld som betalmedel då han inte har en susning om vem Nisse är - grossisten tycker risken är för stor

Räckvidden för Nisses skuld som betalmedel sträcker sig mao bara så långt som det förtroende som finns för Nisse. Räckvidden begränsas mao till den sociala omkrets som har förtroende för Nisse.

Bankerna sätter sig själva i skuld genom att "låna ut" sina skulder till kundkonton och vi använder bankernas skulder/krediter mellan våra konton som betalmedel istället för fysiska kontanter. Ditt konto är, liksom Nisses skuld till korvgubben, bankens skuld på sedlar och mynt till dig.

Så det är i princip ingen skillnad mellan Nisses skuld/kredit och bankens skuld/kredit som återfinns på ditt bankkonto. Vad är då som skiljer dem åt?

* Uppenbarligen räckvidden då Nisses skuld/kredit bara kan användas inom en väldigt liten krets medan bankens skuld/kredit kan användas överallt som betalmedel.

* Nisse påstår aldrig att han lånar ut sin skuld ovan. Banker ljuger däremot och påstår att de lånar ut något till kundkontot när bankerna i verkligheten hittar på sina egna skulder och "lånar ut" dessa till kundkonton.

* Nisse kan aldrig säga att hans skuld(kredit) är pengar. Bankerna säger dock att deras skulder/krediter på pengar är pengar - deras skulder på pengar räknas dessutom in i den sk penningmängden. Om Nisse påstod att hans skuld är pengar likvärdiga med kontanter skulle han åka in i fängelse för bedrägeri - något som uppenbarligen inte bankirer riskerar.

Av ovan så är det ju ganska tydligt att förtroendet för Nisse borde vara betydligt större än för banken. Mao borde räckvidden för Nisses skuld/kredit som betalmedel vara större än bankernas skulder/krediter. Om Nisse ljög lika mycket som bankerna skulle den social omkretsen för hans skulder/krediter vara extremt kort - troligen skulle ingen alls ge honom en kredit.

Så det är knappast det faktum att bankerna ljuger som skapar det förtroende om gör att deras krediter får så stor räckvidd som betalmedel. Vad är det då som gör att bankernas skulder/krediter kan få så stor räckvidd som betalmedel? Jo:

* Bankerna lyckas dölja det faktum att de "lånar ut" sina egna skulder genom att få folk att tro att bankernas skulder på pengar ÄR pengar.

* Staten ger bankernas skulder/krediter längre räckvidd genom att staten garanterar att betala bankernas skulder vid t.ex bankrusningar genom den sk insättningsgarantin (som mer rätt borde heta oinsättningsgarantin då inga pengar har satts in på banken)

* Riksbanken ser till att vi kan betala med bankernas skulder/krediter mellan våra kundkonton genom att Riksbanken fixar clearingen mellan bankerna inom bankoligopolet som ingår i RIX.

(finns fler saker staten gör för att skapa förtroende för bankernas skulder/krediter - Riksbanken ljuger t.ex lika friskt som bankerna)

Så det är staten som ytterst upprätthåller förtroendet för bankernas skulder/krediter som betalmedel - inte bankerna (som dessutom som krydda på moset frekventerat sysslar med "förtroendeskapande" (ironi) göranden såsom penningtvätt osv). Det är mao förtroendet till staten som ytterst skapar den räckvidd som bankernas skulder/krediter har som betalmedel.

En invändning brukar vara att de pengar som Riksbanken (staten) skapar också bara är statens skulder/krediter. Jag brukar påpeka att sedan guldmyntfoten avskaffades är inte en sedel eller mynt längre en skuld för Riksbanken då man inte längre kan kräva guld av Riksbanken. Att en sedel noteras som en skuld på Riksbankens balansräkning är en bokföringsteknisk kvarleva från guldmyntfoten.

Men låt oss acceptera att kontanter också bara är en skuld/kredit som staten har till innehavaren av sedlarna och mynten. Då blir räckvidden för kontanter begränsad av det förtroende folk har för att staten ska betala sin skuld.

Det du har på ditt kundkonto är ju bankens skuld på kontanter till dig. Mao är ditt kontoinnehåll bankens skuld till dig på statens skuld till dig då de kontanter du plockar ut från bankomaten är bankens skuld/kredit till dig Så ditt kontoinnehav är en skuld (kredit) på en skuld/kredit. Mao är det i slutändan ändå staten som skapar det förtroende som skapar räckvidden för bankens skulder/krediter som betalmedel.

Om det nu är staten som, oavsett hur man ser det, skapar förtroendet som ytterst skapar räckvidden för bankernas skulder (krediter) som betalmedel - varför ska då bankerna åka snålskjuts på förtroendet för staten? Varför ska staten (Riksbanken) täcka över bankernas alla lögner och ge bankerna ett förtroendekapital som bankerna aldrig annars skulle få? Varför ska staten spänna ut räckvidden för bankernas skulder/krediter som betalmedel?

Är det inte av ovan ganska klart att skapandet av pengar (eller om man nu prompt vill kalla dem krediter) är ett naturligt monopol då det ALLTID i botten måste grunda sig på det förtroende som finns för staten?

En intressant sidofråga blir även - hur ska bankerna kunna betala sina skulder till kontokunderna om kontanter försvinner - då ditt konto är just bankens skuld på kontanter till dig?