Ditt konto är bankens skuld till dig - inget annat! Banken ljuger när den påstår sig "låna ut" till kontot.

Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
--------------

När man diskuterar penningsystemet så finns det de som vill (medvetet eller omedvetet) blanda ihop vad en balansräkning består av genom att ersätta ordet skuld med ordet "löfte". Det är viktigt att man håller sig strikt till att en balansräkning består av skulder och tillgångar och inte följer med vederbörande in i dimman genom att tro att balansräkningen består av "löften" och tillgångar.

Jag hade en sådan diskussion med en Benjamin på facebook. Han skrev:

"

Banken noterar bara en skuld (noterar sitt löfte till kunden) på kontot. Den lånar inte ut något i det ögonblicket som den noterar sin skuld gentemot kunden.

Se kontot mer som ett avtal som lyder ”banken lovar att betala åt kunden när kunden skickar en förfrågan om betalning genom app, kort eller checkar.”

Du vilseleder lite genom att blanda in orden ”låna ut”. Det är inget som lånas ut till varken kunden eller något konto

Kanske hjälper med ett familjeexempel. Du lovar din pappa att klippa gräset. Och din pappa lovar att betala nästa gång du vill köpa något. Du har inte lånat något. Men du betalar ändå genom att i detta exempel klippa gräset.
"

Mitt svar:

Jag tror vi är överens om att banken i verkligheten inte lånar ut något alls.

Det är inte jag som påstår att banken "lånar ut" något - det är bankens som påstår det. Det är därför jag skriver "lånar ut" för att markera detta.

Jag ser på kundkontona som de står skrivna på bankens balansräkning och det är entydigt. Kundens konto står entydigt som en skuld på bankens balansräkning då balansräkningen är uppdelad i skulder och tillgångar. Banken är per definition enligt balansräkningen alltid låntagare av det som står skrivet på kundens konto.

Du vilseleder när du blandar ihop bankens balansräkning med ordet "löfte" Bankens balansräkning består inte av löften och tillgångar. Det enda sättet att inte bli vilseledd av bankernas lögnaktiga retorik är faktiskt att strikt utgå från vad en balansräkning består av.

När banken lögnaktigt påstår sig "låna ut" till kundkontot köper banken en försäkring i form av en "promissory note" av kontokunden på krita (banken skiter mao i att betala) och banken skriver upp sin skuld på kundens konto. Banken lägger sedan den sk ""promissory note" på sin tillgångssida på balansräkningen. Banken är mao, såsom Richard Werner redogör med en balansräkning nedan, kredittagare och låntagare av det som skrivs på kundens konto. Banken ljuger mao när den påstår sig vara långivare av det som skrivs på kontot. Banken ljuger också om att den är kreditgivare - det är alltid kunden som är kreditgivare i enlighet med bankens egna balansräkning.

Allt ovan försvinner och dimmas bort om man, såsom du gör ovan, substituerar bort ordet skuld med ordet "löfte". Fokuset flyttas bort från vad som händer på bankens balansräkning - vilket är det enda man ska hålla koll på när banken lögnaktigt påstår sig "låna ut" något."

Benjamin svarade:

"
Läs näst sista kommentaren från mig igen. Jag använde ordet skuld i första meningen. Och förtydligade med ordet löfte. De är synonymer i detta fall.
"

Mitt svar:
"Vad är fel i min och Richard Werners redogörelse? Och nä du beskriver inte vad som händer på bankens balansräkning när du skriver att jag klipper gräset. Du förtydligar ingenting genom att ersätta ordet skuld i bankens balansräkning med ordet "löfte" - tvärtom - du dimmar till det."