Statsskulden ska bedömas efter statens tillgångar - inte efter BNP.
För företag är det balansräkningen som ger en vägledning om företagets finansiella situation. Balansräkningen är uppdelad i vilka skulder och tillgångar ett företag har.
En bank hittar på sina egna skulder och "lånar ut" dessa till kundkonton. Banken balanser detta genom att köpa en försäkring (promissory note) av "låntagaren" (som mao egentligen är långivare då banken köper försäkringen på kredit) och lägger denna försäkring på sin tillgångssida.
När banken gör ovan trolleritrick har banken inte bidragit med någonting alls i form av varor och tjänster till BNP. Tvärtom suger banken genom den påhittade skulden ut det "låntagaren" skapar i form av varor och tjänster. Banker tillför mao inget till BNP - de suger bara ut värden som andra skapar . Den finansiella sektorns verksamhet borde mao dras av från BNP, precis såsom ekonomiprofessor Richard Werner påpekar i nedan video.
Ändå räknas bankernas trollerier in i BNP-måttet. För ett land med en extremt stor banksektor, såsom Sverige "bidrar" mao bankerna med extremt mycket "luft" - dvs fiktiva varor och tjänster som höjer BNP-måttet. Skulle bankernas finansiella situation beräknas efter deras skulders förhållande deras bidrag till BNP skulle parasitismen framgå väldigt klart.
Ovan är ett skäl till att statsskulden inte ska bedömas efter vilka skulder staten har till bankerna i förhållande till BNP. Dels är dessa skulder påhittade av banksystemet på ovan sätt och består bara av finansiell luft som inget bidrar till BNP, dels tas inte statens tillgångar med i bedömningen av statens finansiella situation (statens konton hos de privata bankerna är statens tillgångar då dessa konton är bankernas skulder till staten).
Statens finansiella situation ska bedömas på samma sätt som ickeparasitära företag bedöms - hur mycket tillgångar har staten i förhållande till skulder. De tillgångar staten och kommunerna har på sina konton hos bankerna (dvs bankernas skulder till staten) är enorma.
För att konkretisera detta:
Säg att den statliga banken SBAB ser till att få betaltjänster på sina konton och att samtliga kommunala och statliga myndigheter flyttar sina konton till SBAB. När t.ex skatteverket flyttar skattekontona från Swedbank till SBAB skulle Swedbank vara tvungen att överlämna motsvarande tillgång till SBAB (dvs Swedbank måste t.ex ge SBAB någon av de påhittade "promissary notes som beskrevs ovan). SBAB får då en ökad tillgång samtidigt som banken får en ökad skuld på samma belopp då skattekontona på SBAB kommer vara SBAB:s skuld till skatteverket. SBAB:s balansräkning är då balanserad mellan tillgångar och skulder men även statens balansräkning då statens skuld kommer balanseras av SBAB:s tillgångar då SBAB:s tillgångar är statens tillgångar.. Om alla statliga myndigheter gjorde så skulle staten och kommunerna i verkligheten inte ha någon skuld. De privata bankerna skulle med all säkerhet gå omkull då överflyttningarna skulle vara en digital bankrusning från statens och kommunernas sida.
Så för att sammanfatta - statens och kommunernas finansiella situation ska bedömas efter vilka tillgångar och skulder de har - inte efter BNP. Den finansiella sektorn bör dock bedömas efter vilket hur mycket de tillför BNP (vilket som sagt är negativt).
---------------
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
En bank hittar på sina egna skulder och "lånar ut" dessa till kundkonton. Banken balanser detta genom att köpa en försäkring (promissory note) av "låntagaren" (som mao egentligen är långivare då banken köper försäkringen på kredit) och lägger denna försäkring på sin tillgångssida.
När banken gör ovan trolleritrick har banken inte bidragit med någonting alls i form av varor och tjänster till BNP. Tvärtom suger banken genom den påhittade skulden ut det "låntagaren" skapar i form av varor och tjänster. Banker tillför mao inget till BNP - de suger bara ut värden som andra skapar . Den finansiella sektorns verksamhet borde mao dras av från BNP, precis såsom ekonomiprofessor Richard Werner påpekar i nedan video.
Ändå räknas bankernas trollerier in i BNP-måttet. För ett land med en extremt stor banksektor, såsom Sverige "bidrar" mao bankerna med extremt mycket "luft" - dvs fiktiva varor och tjänster som höjer BNP-måttet. Skulle bankernas finansiella situation beräknas efter deras skulders förhållande deras bidrag till BNP skulle parasitismen framgå väldigt klart.
Ovan är ett skäl till att statsskulden inte ska bedömas efter vilka skulder staten har till bankerna i förhållande till BNP. Dels är dessa skulder påhittade av banksystemet på ovan sätt och består bara av finansiell luft som inget bidrar till BNP, dels tas inte statens tillgångar med i bedömningen av statens finansiella situation (statens konton hos de privata bankerna är statens tillgångar då dessa konton är bankernas skulder till staten).
Statens finansiella situation ska bedömas på samma sätt som ickeparasitära företag bedöms - hur mycket tillgångar har staten i förhållande till skulder. De tillgångar staten och kommunerna har på sina konton hos bankerna (dvs bankernas skulder till staten) är enorma.
För att konkretisera detta:
Säg att den statliga banken SBAB ser till att få betaltjänster på sina konton och att samtliga kommunala och statliga myndigheter flyttar sina konton till SBAB. När t.ex skatteverket flyttar skattekontona från Swedbank till SBAB skulle Swedbank vara tvungen att överlämna motsvarande tillgång till SBAB (dvs Swedbank måste t.ex ge SBAB någon av de påhittade "promissary notes som beskrevs ovan). SBAB får då en ökad tillgång samtidigt som banken får en ökad skuld på samma belopp då skattekontona på SBAB kommer vara SBAB:s skuld till skatteverket. SBAB:s balansräkning är då balanserad mellan tillgångar och skulder men även statens balansräkning då statens skuld kommer balanseras av SBAB:s tillgångar då SBAB:s tillgångar är statens tillgångar.. Om alla statliga myndigheter gjorde så skulle staten och kommunerna i verkligheten inte ha någon skuld. De privata bankerna skulle med all säkerhet gå omkull då överflyttningarna skulle vara en digital bankrusning från statens och kommunernas sida.
Så för att sammanfatta - statens och kommunernas finansiella situation ska bedömas efter vilka tillgångar och skulder de har - inte efter BNP. Den finansiella sektorn bör dock bedömas efter vilket hur mycket de tillför BNP (vilket som sagt är negativt).
---------------
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
Kommentarer
Skicka en kommentar