Riksbanken ljuger vidare om e-kronor och vad bankerna sysslar med

Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
----------------

Det är ganska roligt att läsa Riksbankens rapport om huruvida en kommande e-krona ska ge ränta eller ej. Jag ska försöka skriva ett inlägg om vad de "missar" angående räntan i ett senare blogginlägg.

Nöjer mig den här gången med att dissekera lögnerna i hur de beskriver vad pengar är. Riksbanken måste ju ljuga och snurra upp folk på läktaren för att "trovärdigheten" i systemet ska bevaras så att det inte blir t.ex bankrusningar där folk kräver att bankerna ska betala sina skulder.

I nedan text blandar Riksbanken friskt mellan att rakt av ljuga och däremellan maximera det kryptiska språket så mycket som möjligt. Genomgående är att de inte använder termen kronor en enda gång - de använder termen "pengar" istället. Det är som om en fysiker vägrade använda termen meter när hen ska beskriva t.ex en hastighet. Om en fysiker skrev "100 längder per timme" och vägrade skriva 100 km/h skulle det vara svårt att ta den fysikern på allvar. Av samma anledning är det svårt att ta Riksbanken på allvar när den försöker beskriva vad pengar är utan att använda begreppet kronor överhuvudtaget. Det är en bra ingång när man läser texter som Riksbanken (eller andra banker) ger ut - ta dem inte på allvar och bli inte förnedrad till tystnad av det kryptiska språket som dessutom, som sagt, är kryddat med direkta lögner.

Riksbanken visar först nedan bild:

 Sedan kommer nedan "förklaring" av vad som är pengar.

"Mer konkret tänker vi oss att allmänheten har sedlar S och bankinlåning D på tillgångs sidan av sin balansräkning, och banklån L på skuldsidan. Affärsbankerna har banklån L och eventuella lån till centralbanken R+ (”reserver”) som tillgångar, samt bankinlåning D och lån från central-banken R− som skuldposter. Till sist har vi centralbanken som har bankernas inlåning i central-banken R+ och sedlar S på skuldsidan, samt eventuell utlåning till bankerna R− på tillgångssidan av balansräkningen.

----------------
Pengar. Summan av S, R+ och D. Att S är pengar är lätt att förstå. Men även insättningar D räknas som pengar, eller betalningsmedel, i och med att de i moderna finansiella system oftast är mycket likvida. Att D räknas som pengar illustrerar att banker ”skapar” pengar när de ger krediter, vilket ger upphov till ny inlåning. Även R+ räknas som pengar. Det är detta som centralbanker betalar med till exempel när de köper värdepapper.Centralbankspengar"

Ok låt oss börja med de direkta lögnerna. Meningen:

"Att D räknas som pengar illustrerar att banker ”skapar” pengar när de ger krediter, vilket ger upphov till ny inlåning."

innehåller minst två direkta lögner:

1 ) Det är inte banken som ger en kredit - det är kontoinnehavaren som ger banken en kredit, Såsom ekonomiprofessor Richard Werner påpekar i videon nedan köper banken en försäkran (promissory note) av kontokunden på krita, dvs banken skiter i att betala. Banken skriver upp sin skuld till kunden på kundens konto -  mao kontoinnehavaren får ett ökat innehav av bankens skulder på sitt konto. Banken är mao kredittagare - INTE kreditgivare, såsom Riksbanken lögnaktigt påstår.

2) Av ovan framgår också att banken inte lånat in något alls då banken inget lånat ut. Kontokunden inbillas tro att banken "lånat in" beloppet som skrivs på kundens konto. I verkligheten behöver banken inte ha någon "inlåning" överhuvudtaget - banken hittar på sin egen skuld som den skriver på kundens konto och döper om försäkringen (promissory note) till "lånehandling" och lägger på sin tillgångssida. Så banken har inget varken "lånat in" eller "lånat ut" - banken har bara förfalskat den försäkring den köpt på krita av kontoinnehavaren genom att döpa om den till "lånehandling" och inbillat kontokunden att det är hen som "lånat" av banken.

Nästa lögn, som dessutom är inbäddat i en kryptisk omskrivning, är när Riksbanken ovan skriver:

"Men även insättningar D räknas som pengar, eller betalningsmedel, i och med att de i moderna finansiella system oftast är mycket likvida."

Den direkta lögnen består av att Riksbanken påstår att kundernas kontoinnehav består a insättningar. Men 98% av penningmängden består av bankernas skulder som INGEN någonsin satt in på banken - banken har hittat på sin egen skuld som beskrivs ovan - inga insättningar har skett.

När Riksbanken skriver att bankernas skulder "oftast är mycket likvida" menar Riksbanken helt enkelt att det är enkelt att gå till t.ex bankomaten och tvinga banken att betala av på sin skuld till kontoinnehavaren . Kontoinnehavaren får kronor i handen vid uttag från bankomaten och hens konto (dvs bankens skuld) minskar med samma belopp. Med tanke på att alltfler bankomater försvinner och bankerna gör i princip allt för att slippa betala sina skulder till kontokunderna är uttrycket "mycket likvida" minst sagt vilseledande. Lägg därtill att det blir allt svårare att överhuvudtaget använda kontanter längre - hur "likvida" är kontanter om bankerna lyckas avskaffa kontanter (dvs kronor) som betalmedel och vi bara tvingas använda bankernas skulder som betalmedel genom våra konton?

Märk också att Riksbanken slirar lite på om bankernas skulder till kontoinnehavarna ska ses som pengar eller ej när de skriver "räknas som pengar, eller betalningsmedel," - det är väl lite positivt att Riksbanken i högen av omskrivningar och lögner i alla fall visar en antydan till att de inte vet vad de skriver.

Finns fler direkta lögner och förvrängande omskrivningar i rapporten men jag har inte tid att dra igenom alla. Men kolla gärna igenom själv och bli, som sagt, inte nedtystad till att tro att du inte fattar vad de skriver - bankorwellianska är medvetet skrivet så att du inte ska förstå - hur ska de annars kunna dölja sina bedrägerier?