En enkel berättelse om hur bankernas bedrägeri fungerar

Folk har i allmänhet uppfattningen att det är svårt att förstå hur banksystemet och penningsystemet fungerar. Det stämmer inte, bedrägeriet är enkelt att genomskåda.  Men jag kan förstå att folk tror det är svårt se igenom systemet då desinformationen är gigantisk och bankerna medvetet klätt bedrägeriet med en massa krångliga men mestadels lögnaktiga ord.

Jag tänkte försöka mig på att skriva en enkel berättelse om hur bankerna fungerar idag, I princip är det bara att byta ut Nisse nedan med valfri bank så får ni, förhoppningsvis, en klar bild hur bankernas bedrägeri är uppbyggt.

Nisse bodde i ett litet samhälle kallat Banksta med 10 000 innevånare. Samhället var fattigt och nästan ingen har några pengar. Många satt i skuld. De flesta skulderna var inom samhället men då ingen hade några pengar kunde inga skulder betalas av.

Nisse hade lite alkoholproblem och var lika pank som alla andra. Han var dock påhittig så han spred ryktet om att han snart skulle ärva 100 miljoner kronor från sin döende moster (som inte ens existerade). Ryktet spred sig som en löpeld genom samhället.

Pubägaren, som portat Nisse då han visste att Nisse aldrig hade pengar, fick också höra ryktet och bjöd in Nisse till puben. Nisse sa att han inte hade några pengar men pubägaren sa att det var ok att Nisse betalade på krita. Nisse fick en öl och skrev under ett papper att han nu nu var skyldig pubägaren 50 kronor. Nisse beställde en till öl och skrev på ett till papper, och en till öl osv tills Nisse var ganska på lyset och bjöd alla som satt i puben på öl – skrytande om det kommande arvet på 100 miljoner kronor.

Efter festkvällen var Nisse skyldig pubägaren 10 000 kronor. Nisse hade kraftig ånger och trodde att pubägare skulle vara arg och inse att han blivit lurad. Pubägaren var dock på strålande humör – för han hade kunnat betala sin anställda servitris Beata lön med Nisses skuldlappar. Pubägaren hade också betalat snickaren för lite reparationer.

Nisses skuldlappar började cirkulera i Banksta som betalmedel och döda skulder mellan innevånarna. Skuldlapparna användes av innevånarna i brist på kronor. Alla accepterade att bli betalda med Nisses skuld(lappar) då de trodde sig veta att Nisse en dag snart skulle få ut arvet och kunna betala tillbaka alla skulder. Folk började t.om låna Nisses skuldlappar av varandra.

För Nisse började livet leka. Han kunde gå in i vilken affär som helst och betala med skuldlappar som han skrev ut. Han köpte t.o.m ett litet hus med sin egen skuld.

Läraren, borgmästaren och redaktören för lokaltidningen satt en dag och diskuterade på borgmästarens kontor. Borgmästaren (som för övrigt hette Anders Borg)  sa att han kollat upp Nisse och kommit på att Nisse inte ens hade någon moster. Borgmästaren var orolig för att folk skulle anklaga honom och han skulle förlora jobbet om folk fick reda på bedrägeriet. Dessutom gick det ganska bra för samhället just nu – Nisses skuldlappar hade satt igång en massa projekt; nya företag skapades etc . Folk slutade t.o.m se skillnaden mellan Nisses skuldlappar och äkta kronor – de fungerade lika bra bägge två att betala med. Allt detta goda i samhället skulle upphöra om Nisses pyramidspel uppdagades.
Borgmästaren lyckades övertala redaktören och läraren att vara tysta. För att vara tysta krävde dock läraren och redaktören att få vara med och dela på Nisses ”rikedom”. De kom på idén att de kunde ”låna ut” Nisses skuldsedlar åt folk och ta ut ränta på skuldsedlarna. Nisse som var livrädd för att bedrägeriet skulle uppdagas gick med på villkoren.

Så nu satt Nisse och skrev ut nypåhittade skuldlappar som han ”lånade ut” mot ränta. Borgmästaren bedyrade att det var helt ok av Nisse att göra så och att allt var i laga ordning och att Nisse var en ”samhällsbärare”. Likaså skrev redaktören varje dag i tidningen att Nisse var en hedersknyffel. I skolan fick eleverna också lära sig vilken samhällsnytta Nisse gjorde och att Nisses skuldlappar VAR kronor.

När Nisse ”lånade ut” skuldlappar hittade Nisse på dessa i samma stund som ”låntagaren” skrev på att han ”lånat” av Nisse. ”Låntagaren” skrev mao på att han skulle betala ”tillbaka” de kronor som Nisse aldrig ”lånat ut”. Då Nisse tagit en risk (det finns ju alltid risker i att bygga pyramidspel ) skulle Nisse ha ränta samt att”låntagaren” var tvungen att lämna en pant, t.ex huset. Om ”låntagaren” inte kunde betala ”tillbaka” det han aldrig ”lånat” av Nisse skulle Nisse få ta huset.

I takt med att Nisse hittade på allt mer av sina skuldsedlar steg priserna på husen . Nisse hetsade de olika presumtiva hus”köparna” mot varandra och den som satte sig i störst påhittad skuld till Nisse vann budgivningen.

Nisse skuldsatte på så sätt alltfler i Banksta och alltfler började få det svårt att få det att gå ihop till amorteringarna på de påhittade ”lånen”. När folk inte kunde betala kunde Nisse samla in panten. Dessutom kammade Nisse in räntan så  att alla rikedomar i samhället på så sätt alltmer ansamlades till Nisse.

Borgmästaren fick sin beskära del av Nisses parasitrov och stoppade alla politiska försök att ifrågasätta legitimiteten i vad Nisse sysslade med. Likaså belönades läraren och chefredaktören för att de lyckades hjärntvätta befolkningen till att tro att Nisses skuldlappar var kronor. Chefredaktören stoppade alla insändare som påpekade annat och bedyrade att de som påstod att Nisses skuldlappar inte var kronor var psykiskt sjuka och borde stoppas in på mentalsjukhus.

Men missnöjet växte och en alternativ tidning kallat ”Internätet” växte fram som envist förklarade att Nisses skuldlappar inte alls var kronor och att Nisse var en stor bedragare. Tidningen krävde att alla påhittade skulder skulle avskrivas samt att Nisses egendom skulle tas ifrån honom samt fördelas bland innevånarna. Till slut fick tillräckligt många upp ögonen och Nisses hem stormades -Nisse, borgmästaren och chefredaktören sågs en dag senare hänga i varsin lyktstolpe.

Avslutning och sammanfattning:

Du kanske tycker innevånarna i Banksta var korkade som lät Nisse sätta allt i skuld med Nisses egna skuld (=Nisses skuldlappar). Men faktum är att bankerna utför precis ovan bedrägeri . Bankerna ”lånar ut” sin egen skuld till ditt konto då ditt konto inget annat kan innehålla. Politikerna och media hjälper bankerna genom att sudda ut gränsen mellan vad som är kronor och vad som är bankernas skulder (återigen, ditt konto är bankens skuld och inget annat). De flesta kan inte skilja på kronor och bankens skuld.
För att lyckats med detta har inbillningsväsendet (som orwellianskt kallar sig utbildningsväsendet) hjärntvättat en hel yrkeskår kallade ekonomer till att verkligen tro att banken sysslar med att ”låna ut” kronor till konton. Bankpersonalen ljuger (som sagt, med största sannolikhet helt omedvetet) dig rakt upp i ansiktet när han/hon säger:

– ”Den miljon kronor som du lånat har förts över till ditt konto”
För meningen ovan innehåller minst tre lögner:
1) Kundkontot kan inga kronor innehålla, kontot kan bara innehålla bankens skuld
2) Banken har inget lånat ut överhuvudtaget då banken inte kan ”låna ut” sin egen skuld.
3) kontoinnehållet har inte överförts till ditt konto. Det blev påhittat direkt – det kom inte in på kontot utifrån.

Den enda vägen information om bankernas bedrägeri kan komma ut är genom Internet. Massmedia är en del av banklögneri-fabriken och ingen där kommer bita husse i handen. Så det är upp till oss andra att upplysa folk om hur extremt blåsta och utnyttjade de blivit. Vi måste kräva totala skuldavskrivningar samt att bankparasiterna lämnar ifrån sig sitt parasitrov. Om vi sedan ska hänga bankirer, journalister och politiker i lyktstolparna kanske är lite väl att ta i – eller :)?

------------------
Boken som mekaniskt beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar