Paradoxen: Bankerna har gjort sig själva överflödiga genom att de skaffat sig ett monopol på betalsystemet - med illustration

 

 

 

Förr i tiden fanns det ett behov för bankernas krediter. Säg att Nisse bodde i Kiruna och Ulla bodde i Malmö samt att Nisse skulle betala av en skuld till Ulla på 20 000 kronor. Det skulle varit vanskligt för Nisse att lägga sedlarna i ett kuvert och skicka dem med posten då någon kunde stjäla dem på vägen. Nisse kunde då gå in på banken och göra en insättning varvid banken blev skyldig Nisse 20 000 kronor, en skuld som banken skrev upp på Nisses konto. Nisse kunde sedan be banken göra en överföring till Ulla varvid banken flyttade över sin skuld till Ullas konto. Ulla kunde sedan gå till sin bank i Malmö och hämta ut 20 000 kr i sedlar varvid banken skrev av sin skuld till Ulla genom att minska Ullas kontosaldo med 20 000.

I dag sker betalningar elektroniskt över avstånd så egentligen är bankernas funktion som mellanhänder helt överflödiga. Nisse och Ulla skulle kunna betala varandra direkt från varandras Riksbankskonton.

Alla skulle kunna ha konton på centralbanken och betala varandra med digitala centralbankspengar (så kallade CBCD) utan att någon bank ligger som mellanhand på samma sätt som Nisse kan betala Ulla med fysiska Riksbankspengar, dvs sedlar och mynt, direkt i handen utan att någon bank ligger emellan.

Bankernas försök att döda statliga Riksbankspengar (sedlar och mynt) har mao paradoxalt nog gjort att de gjort sig själva överflödiga i betalsystemet.