Det finanspolitiska ramverket är en helt påhittad skuldfälla
Magdalena Andersson menar det finanspolitiska ramverket måste ses över så att staten kan sätta sig i än högre påhittad skuld till det privata banksystemet.
Ville hon bli av med statens och kommunernas skuldsättning skulle hon bara behöva se till att SBAB skapar betalkonton samt att alla myndigheter flyttar sina konton dit (såsom statliga Postgirot en gång fungerade - fram till 1992 var myndigheterna hänvisade till att använda Postgirots konton för in och utbetalningar ).
Det skulle innebära det samma som en bankrusning mot de privata storbankerna då dessa skulle bli skyldiga att betala SBAB (dvs staten) de belopp som överförs vid flytt av kontona. Storbankerna skulle då falla då de inte skulle kunna betala alla skulder till SBAB.
Staten skulle då bli skyldig SBAB istället för de privata storbankerna. Men då SBAB är statlig så skulle staten vara skyldig sig själv, vilket ju inte är någon skuld.
I ett skuld/kreditbaserat "penningsystem" (som till 98% består av krediter/skulder) måste någon sitta i skuld för att betalmedel ska finnas. Idag använder vi bankernas skulder/krediter som betalmedel. Om vi nu prompt måste använda någons skulder/krediter såsom betalmedel är det mycket vettigare att staten sätter sig i påhittad skuld till sig själv genom SBAB än att staten och kommunerna måste sätta sig i påhittad skuld till det privata banksystemet. För det är helt och hållet påhitt när en bank hittar på sina egna skulder/krediter och "lånar ut" dessa till stat och kommuner. Riskvikten för påhittad "utlåning" till stat och kommuner är enligt Basel3 satt till noll - dvs bankerna behöver inte hosta upp en endaste krona (centralbankspeng) för att täcka påhittet.
Det där med täcka kanske låter kryptiskt men det är lättare att förklara med guld som bas. Guldsmeden hittade på sina egna skulder på guld genom att skriva ut skuldlappar. Men för att inte bedrägeriet skulle uppdagas om många krävde att guldsmeden skulle betala tillbaka skulderna måste guldsmeden ha lite guld i kassaskåpet. Så om guldsmeden hittade på och "lånade ut" sina egna skulder för sig 100 kg guld så fanns inte 90 kilo av guldet - han höll bara 10 kilo i valvet. De 10 kilo guld skulle täcka för eventuella bankrusningar.
Samma sak idag men basen är istället de centralbankspengar som Riksbanken skapar. Bankerna hittar sedan på sina egna skulder på centralbankspengar till kontokunder som de påstår sig "låna ut". När banken hittar på och "lånar ut" sina egna skulder till staten och kommuner behöver banken inte ha en endaste krona (centralbankspeng) enligt Basel3. Hade det varit guldmyntfot som bas hade det motsvarats av att banken inte behövt hålla ett endaste gram guld för att täcka sin påhittade "utlåning" till stat och kommuner.
Personligen är jag emot ett skuld/kredit-baserat "penningsystem" oavsett vilken bas den än har då jag tycker att pengar ska döda skulder - att ha ett betalsystem där fler skulder/krediter föds än som dödas, såsom dagens bank och "penningsystem", är precis såsom Bank of Englands fd chef Mervyn King påpekat, det sämst tänkbara.
---------------------------
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
-----------------------
Instämmer även om jag inte har alla sambanden klart för mig.
SvaraRaderaFrågan är hur man ska kommunicera till en bredare allmänhet. Kanske genom att löpande förklara konsekvenserna och riskerna för oss alla - både i nutid och på sikt.