Vilka "pengar" upprätthåller Riksbanken värdet för?

 

"

Ställde fler frågor till Riksbanken

" Hej igen Riksbanken!

Tänkte den här gången ställa lite frågor angående Riksbankens mål enligt riksbankslagen att "upprätthålla ett fast penningvärde".

Vilka "pengar" i penningmängden ska Riksbanken se till att de behåller sitt värde? Penningmängden består ju till

1) 2% av centralbankspengar, dvs svenska kronor, skapade av Riksbanken

och

2) 98% av bankernas skulder till kontoinnehavare på centralbankspengar, dvs bankernas skulder på svenska kronor till kontokunderna

Med den fördelningen blir det väl svårt att hävda att Riksbanken försöker upprätta hålla värdet av centralbankspengarna, dvs de svenska kronorna?

Man kan väl med ganska gott fog påstå att Riksbankens uppgift 98% är att se till att upprätthålla värdet på bankernas skulder? Ska staten verkligen ha uppgiften att värna om att privata parters skulder fortsätter ha värde och t.o.m tillåts ingå i penningmängden? Vore det inte mer ärligt att riksbankslagen skrevs om så att den istället till 98% beskriver verkligheten? Att ha en riksbankslag som bara till 2% beskriver verkligheten kan ju tyckas vara lite futtigt? Borde det inte istället stå i Riksbankslagen att Riksbankens uppgift till 98% är att "upprätthålla värdet av bankernas skulder"?

För att konkretisera ovan:

Det var en gång ett fattigt samhälle där ingen hade några pengar. Nisse var hungrig så Nisse gick till korvkiosken och frågade om han fick handla en korv på krita (dvs Nisse frågade om korvgubben ville ge Nisse en kredit). Korvgubben gick med på att Nisse köpte korven på krita och skrev en lapp där det stod:

'Nisse är skyldig 50 kr'.

Ovan skapades en kredit då Nisse inte hade några pengar - dvs i brist på pengar skapades krediten. Ingen betalning med pengar skedde!

Säg nu att korvgubben inte heller har några pengar men måste köpa nya korvar på ICA. Korvgubben frågar då om ICA-handlaren kan ta över skuldlappen som betalning. ICA-handlaren litar på Nisse och accepterar att ta emot skuldlappen. Nisse är nu skyldig ICA-handlaren 50 kronor.

Ovan användes återigen krediten som betalmedel pga av penningbrist.

Hoppas att ovan klart visar att man faktiskt kan betala med någons skuld (kredit). Vad mer har vi lärt oss? Jo att om det inte finns tillräckligt med pengar tvingas folk sätta sig i skuld och krediter skapas - krediter kan mao ses som en nödlösning när pengar INTE finns.

Säg nu att Nisse hittar på än mer av sina egna skulder (krediter) och dessutom 'lånar ut' dem till folk. Nisse skriver helt enkelt bara lappar där det t.ex står:

'Nisse är skyldig innehavaren av denna lapp 2000kr'

och den som 'lånar' denna påhittade lapp skriver på en 'lånehandling' att hen är skyldig Nisse 2000 kronor. Notera att varken Nisse eller personen som skrev på 'lånehandlingen' egentligen lånat ut något alls - Nisse har bara hittat på två skulder på pengar som inte finns. Så det finns fortfarande inga pengar i det lilla samhället men Nisses skuldlappar (krediter) cirkulerar som betalmedel ISTÄLLET för pengar.

Ju fler skuldlappar Nisse hittar på desto mer skuldsatta kommer både Nisse och folk bli. Folk i det lilla samhället blir så vana vid att använda Nisses skulder/krediter som betalmedel att de till slut glömmer bort att det finns något som heter pengar. Nisse å sin sida gör allt för att sudda ut vetskapen om att det existerar något som heter pengar och gör allt för att folk ska tro att hans skuldlappar, dvs krediter, ÄR pengar.

Samhället tyngs ned alltmer av alla skulder som Nisse hittar på och Nisse blir allt rikare på sitt bedrägeri då han kräver pant och ränta när han 'lånar ut' sina skulder/krediter.

Slut på historien

Om man byter ut Nisse ovan mot valfri bank så har man en ganska bra uppfattning om vad bankerna sysslar med. Riksbankens uppgift är att att upprätthålla förtroendet för detta kreditsystem, dvs se till att folk tror att bankernas skulder har ett värde. Schamanen Ingves uppgift är att dimma till begreppen så att de inte kan skilja på centralbankspengar och de krediter som bankerna hittar på. Om folk misstror bankernas förmåga att betala sina skulder kan det bli bankrusningar. Staten hjälper därför Riksbanken att bygga upp förtroendet för bankernas skulder/krediter genom den sk "insättningsgarantin" (som mao är ett direkt lögnaktigt ord då inga insättningar skett vid påhittningen av krediterna- något som t.om Riksbanken, men även Bank of England etc nu erkänt).

Har ni anställda på Riksbanken en annan uppfattning om hur bankerna sköter penning och betalsystemet? Eller är ni alla helt förblindade av schamanen Ingves obegripliga mantrande?

"