Frågar Riksbanken på vilket sätt dagens penningsystem skiljer sig från feodalism

Skrev nedan på Riksbankens "öppna hus" på facebook:
 
"
Jag har avslutat mitt konto under namnet Michael Karlsson och skriver nu under mitt riktiga namn. Tydligen försvann alla mina frågor som Riksbanken inte ville svara på iom att jag avslutade kontot men Riksbanken hade månader på sig att svara så Riksbanken kan knappast skylla sitt beslut att inte svara på det.
⁠
Jag har dock samlat ihop alla frågorna och avser att ge ut en bok där dessa utgör grunden. Här är några till frågeställningar:
⁠
De klassiska liberala ekonomerna, t.ex Adam Smith och Stuart Mill, ville bort från det feodala samhället där feodalherren satt på sitt slott och sög ut bönderna. Bönderna arrenderade, dvs hyrde marken, av feodalherren. Stuart Mill hade detta att säga om den feodala formen av parasitism:
⁠
”Landlords grow rich in their sleep without working, risking or economizing. The increase in the value of land, arising as it does from the efforts of an entire community, should belong to the community and not to the individual who might hold title.”
⁠
Samt:
⁠
”If some of us grow rich in our sleep, where do we think this wealth is coming from? It doesn’t materialize out of thin air. It doesn’t come without costing someone, another human being. It comes from the fruits of others’ labors, which they don’t receive.?”
⁠
Enligt "nobelpristagaren" Angus Deaton vilar dagens ekonomiska system också på samma parasitära grund. Han har uttryckt följande:
⁠
"That is, the fact this economy isn’t what we’ve been told. In reality, it’s largely a rent-seeking based system, in which a meaningful percentage of the people who earn the most money are not only not adding value to society, they’re in fact parasites feeding off the general public.”
⁠
(med rent-seeking avser Deaton just uthyrning)
⁠
Feodalherren hyrde ut marken och kunde på så sätt parasitera på befolkningen. Bankerna hyr ut sina egna skulder (dvs hittar på krediter) som de kräver "tillbaka" (hur bankerna nu kan påstå att de kan "låna ut" sina egna skulder till kundkonton). Feodalherren var skyddad av kungen så att han kunde fortsätta suga ut bönderna. Bankerna är skyddade av Riksbanken så att de aldrig behöver betala sina skulder till kontokunderna (t.ex vid bankrusningar) och kan på så sätt fortsätta suga ut befolkningen som är satta i påhittad skuld till bankerna.
⁠
Feodalherrarna höll bönderna som livegna slavar. Bankerna håller stat, företag och befolkningen som skuldslavar. Med det synsättet kan man förstå Deatons åsikt att dagens ekonomi också är baserad på parasitism.
⁠
Riksbankens uppgift är att säkerställa att bankernas skulder (dvs krediter) upphöjs till att vara "pengar" - Riksbanken ska "säkerställa den finansiella stabiliteten". Att en skuld ÄR pengar är en logisk kortslutning då pengars uppgift är att betala, dvs döda skulder. Men, som sagt, det är Riksbankens uppgift att inbilla folk att bankernas skulder ÄR pengar för annars kan det bli bankrusningar.
⁠
Ekonomiprofessor Grazianis satte upp tre grundvillkor för att något ska få kallas pengar:
⁠
1) Riktiga pengar är enbart en symbol utan eget värde
⁠
2) Pengar ska accepteras som slutgiltig betalning (annars är det fråga om att handla på kredit)
⁠
3) Seignoraget ska inte inte tillfalla någon (dvs ingen enskild individ eller organisation ska skapa pengar och tjäna på att skapa dem – vinsten med skapandet av nya pengar ska tillfalla hela samhället – dvs allmänheten)
⁠
Därav kan man sluta sig till att villkor 3) inte är uppfyllt då bankerna klart tjänar på att hitta på och "låna ut" sina egna skulder till kundkonton. Likaså är villkor 2) uppenbart inte uppfyllt då bankerna inte har betalat sina skulder till kontoinnehavarna (vilket, som sagt, visar sig vid t.ex bankrusningar då bankerna inte kan betala sina skulder till kontokunderna). 1) Uppfylls inte heller då en skuld är mer än en symbol.
⁠
Såsom Graziani påpekar sker ingen slutgiltig betalning när vi använder bankerna skulder/krediter såsom betalmedel. Så länge vi använder bankernas skulder såsom om de vore pengar kan bankerna sätta både sig själva och samhället i skuld. Och så länge Riksbanken ser det som sin uppgift att skydda bankerna från att betala sina skulder till kontokunderna upprätthåller Riksbanken en feodal ordning där bankerna kan suga ut samhället genom att "låna ut" (hyra ut) sina egna påhittade skulder som används såsom om de vore pengar i samhället.
⁠
Stat, företag och befolkning förpliktar sig att betala "tillbaka" de "pengar" bankerna aldrig lånat ut. Det är mao inte så stor skillnad från feodaltiden då feodalherren hyrde ut mark till bönderna som han sög ut.
⁠
Såsom fd statsministern Göran Person uttryckte det är den som är satt i skuld inte fri. Under Romartiden kallades skuldslavarna för Nexus när de skrev på ett Nexum-kontrakt. Ingen större skillnad där heller när t.ex en boskuldslav skriver på en påhittad "lånehandling" där hen förpliktar sig till livslångt skuldslaveri till banken.
⁠
En absurd pryl är att företaget som har hand om inloggningen till bankernas kontosystem (även Riksbankens inloggningar) heter just Nexus. Det kanske säger en del om Riksbankens egentliga syfte? Har Riksbanken en annan tolkning på vad dess syfte är? På vilket sätt skiljer sig bankernas "utlåning" (uthyrning) av sina egna skulder från feodalherrarnas uthyrning av mark? Hur kan Riksbanken påstå att den ska verka för ett "effektivt betalsystem", dvs att skulder betalas, när Riksbanken samtidigt har som uppgift att skydda bankerna från att någonsin behöva betala sina skulder till kontokunderna (bland annat genom sk "likviditetsstöd" - men staten har ju även sitt finger med i att skydda bankerna från att någonsin betala sina skulder till kontokunderna genom det sk "insättningsskyddet"). Ni får gärna svara.