Vad är det som Kina gör rätt och väst gör fel?

Att Kina ekonomiskt sprungit ifrån väst är ganska svårt att missa nu. Att Kina är en diktatur i meningen att det är en enpartistat går inte heller att missa. Men de flesta är nog också överens om att västs sk demokrati punkteras alltmer, t.ex EU:s tilltagande överstatlighet kombinerat med ECB:s rätt att fatta enväldiga beslut, osv. 

Det vanligaste i västs media är att framställa Kina som ett demokratiskt helvete medan väst framställs som ett demokratiskt paradis - de svartvita förenklingarna påminner mycket om den hjärntvätt genom propaganda som Kina vanligtvis anklagas för. Men om man även försöker se gråskalor - kan det då finnas aspekter i Kinas styre som väst kan lära sig något av? Kanske kan väst lära sig något om bristerna i den form av "demokrati" som väst tillämpar?

Man kan givetvis belysa demokrati från olika aspekter. En aspekt är att se det från rätten att säga vad man vill. Den rätten finns i troligen i större omfattning i väst än i Kina - men t.ex Assange och Snowden visar att den är mer begränsad än vi tror. Att media ägs och kontrolleras av ett fåtal megaföretag är en annan begränsande faktor för vad som får och inte får sägas.  Så visst får man säga vad man vill i väst men om något sägs som går mot strömmen dränks det av den privatägda mediafloden där det mesta är nonsens och följer det gamla receptet "skådespel åt folket". Noam Chomsky beskrev denna form av åsiktskontroll på nedan sätt:

"The smart way to keep people passive and obedient is to strictly limit the spectrum of acceptable opinion, but allow very lively debate within that spectrum....”

Västs demokratier är förlamade av all fördummande underhållning där folk diskuterar familjen Wahlgrens senaste idiotprogram eller vilket fotbollslag som sparkar på en boll bäst. Vi är fria att obegränsat diskutera sådant skit hur mycket som helst men det väsentliga tystas - men vi tror vi är fria. Jag kan inte låta bli att tänka på Goethe ord:

"Ingen är så hopplöst förslavad som den som falskeligen tror sig vara fri"

En som såg den här utvecklingen var Aldous Huxley som redan 1932 i boken "Du sköna nya värld" skrev:

“A really efficient totalitarian state would be one in which the all-powerful executive of political bosses and their army of managers control a population of slaves who do not have to be coerced, because they love their servitude.”

Så västs demokrati i meningen "åsiktsfrihet" är inte så stor som vi inbillas tro. Visst, vi i väst kan jämföra åsiktsfriheten med den i Kina och slå oss för bröstet och hävda att vi är så mycket bättre - men det finns, som sagt, något förblindande i att göra det.

En annan aspekt på demokrati är att se det från ett ekonomiskt perspektiv. Man kan kan t.ex utgå från "nobelpristagaren" Angus Deaton beskrivning av hur dagens västerländska kapitalismen fungerar i verkligheten:

"That is, the fact this economy isn’t what we’ve been told. In reality, it’s largely a rent-seeking based system, in which a meaningful percentage of the people who earn the most money are not only not adding value to society, they’re in fact parasites feeding off the general public.”

Deaton delar ovan upp ekonomin i en producerande del och en parasitär del och enligt Deaton suger den parasitära delen ut den verkliga ekonomin. För att ovan ska fungera måste den parasitära delen ges ett upphöjt existensberättigande - t.ex genom att tidningar som Dagens Industri matar oss med tron om att det enda viktiga med ekonomin är börskurser och aktieutdelningar. Folk inbillas tro att alla kan få inkomster i sömnen (något som den klassiska ekonomen Stuart Mill föraktade) genom bostadsspekulationer, spelande på börsen etc. Nyliberalismen har gjort denna form av parasitism rumsren. 

Men den riktiga ekonomin i väst går på knäna tyngd av alla skulder som bankerna hittat på. Boskuldslavar känner sig fria i tron att det alltid kan komma en ny skuldslav som kan köpa bostaden genom att denne sätter sig i än mer påhittad skuld till banken - bopriserna måste därför alltid stiga för att illusionen ska kunna hållas uppe -  osv, osv. Vi i väst lever bakom en gobeläng av lögner - precis såsom Harold Pinter sa i sitt nobeltal. Det finansiella systemet har förblindat oss genom att tro att vi är för dumma för att förstå deras svammel - ett "kejsarens nya kläder"-trick av första ordningen som ekonomiprofessor Kenneth Galbraith beskrev med orden:

The study of money, above all other fields in economics, is one in which complexity is used to disguise truth or to evade truth, not to reveal it.

Tolkien (som var penningreformist) kanske uttryckte det än bättre:

”Throned above all, in a manner without parallel in all past, is the veiled prophet of finance, swaying all men living by a sort of magic, and delivering oracles in a language not understood of the people.”

Kanske Tolkien också bäst sammanfattade västs form av demokrati:

”The true equation is ”democracy” = government by world financiers.”

Väst har ingen som helst kontroll längre över det finansiella systemet som numer, precis såsom Tolkien skrev, har en total makt över styret av staten (sista spiken i kistan i Sverige kom 1985 iom kreditavregleringarna då politikerna gav all makt åt finansdiktaturen). 

I Kina har staten fortfarande makten över finansen. 80% av Kinas banker är statligt ägda och centralbanken är helt politiskt styrd  - till skillnad från t.ex Riksbanken som är helt självständig och där shamanen Ingves (han kallar sig själv schaman) väver obegripliga gobelänger för att dölja bankernas parasitism. I Kina står fortfarande staten över finansen. När t.ex Alibabas grundare, Jack Ma, gick för långt med shadow banking etc så blev han resolut nedplockad av Kinesiska kommunistpartiet.

Om nu Tolkien har rätt och väst "demokratier" i verkligheten är styrd av finanssystemet - vilket system är då mest demokratiskt från ett ekonomiskt perspektiv? Det i Kina där den finansiella parasitismen hålls i schakt eller den i väst där finansen tillåts suga ut allt?

Kinas framgångar beror på att den gett den industriella kapitalismen fritt spelrum samtidigt som den hållit den finansiella parasitismen i strama tyglar. Det är inte olikt hur den svenska blandekonomin fungerade förr med kreditregleringar som höll bankerna i schakt samtidigt som den verkliga industrin gynnades. Kanske är det en läxa där vi kan lära oss något av Kineserna? Att det är skillnad på finanskapitalism och industriell kapitalism (som ju de facto skapar något)

Slutligen bara ett till citat från Tolkien (som minst av allt var en kommunist):

‘There should only be one source of money: one fountainhead from which flows the nation’s blood to vitalise commerce and industry, ensure economic equity and justice and safeguard the welfare of the people… In other words, it has always been and still is our contention that the prerogative of creating and issuing the money of the nation should be restored to the State.’

---------------------------
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
 -----------------------