Sambandet mellan bankernas utrotning av kontanter och brittiska parlamentets nedbränning

--------------
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
 -----------------------

1834 brann Storbritanniens parlament ned. De sista tally sticks skulle brännas i en av de öppna spisarna i Westminster. Elden spred sig och större delen av parlamentet brann ned.

Tally stick var träpinnar som användes som skuldfria betalmedel inom Storbritannien och hade funnits sedan 1100-talet. Ägaren av pinnen hade en tillgång utan att någon annan var skyldig något (till skillnad från de krediter som bankerna skapar där både banken och kontokunden sätts i påhittad skuld). Tally sticks avskaffades inte såsom betalmedel förrän 1826.

Iom att bankirerna lyckades avskaffa tally sticks såsom skuldfria pengar återstod bara bankernas krediter (dvs skulder) såsom betalmedel. Centralbankerna skapade krediter i form av sedlar på guld och bankerna skapade krediter/skulder genom sitt oligopol på betalsystemet genom konton (även bankerna skapa skuldsedlar på guld fram till 1904 då Riksbanken fick ensamrätt på att skapa sedlar och mynt) 

1931 övergavs guldmyntfoten i Sverige. De sedlar och mynt om Riksbanken skapade blev då sk fiat - de var inte en skuld längre mer  än i Riksbankens balansräkning. I praktiken har inte Riksbanken längre någon skuld till någon. 

Inte heller har innehavaren av en sedel (eller ett mynt) någon skuld till någon längre. Ingen sitter i skuld för att du har en 100-lapp i din plånbok - den är en ren tillgång för innehavaren av sedeln - precis såsom Tally stick fungerade.

Bankerna vill givetvis utrota kontanter på samma sätt som de lyckades med att utplåna tally sticks. Inga skuldfria alternativa betalmedel till krediter (dvs skulder) ska få finnas. Därför har vi idag ett ut och invänt sk "betalsystem" där Riksbankens huvudsakliga uppgift inte är att se till att vi har ett effektivt betalsystem som gör det ett betalsystem ska göra - betala skulder. Istället har vi ett system där bankerna sätter allt i skuld med påhittade krediter och Riksbanken kallar denna skuldfjättrande  till bankerna för att bankerna "kreditförsörjer" samhället - men, som sagt; en kredit är inget annat än en skuld så Riksbanken borde skriva att dess huvudsakliga uppgift är att se till att bankerna kan suga ut den verkliga ekonomin genom att hitta på alltmer skulder/krediter.

Bankernas skuldförslavande återinför ett feodalt samhälle. På medeltiden satt de arrendebönderna i livslång skuld till feodalherren. Feodalherren ägde allt samt satt på slottet och sög frukterna av böndernas arbete. Bankerna använder samma mekanik fastän förklädd. Allt sitter nu i påhittad skuld till banksystemet äger i verkligheten allt då bankerna håller allt som pant. Bankerna kan, liksom feodalherren, suga ut allt som den verkliga ekonomin skapar. Även om man inte är skuldslav direkt till bankerna genom t.ex sitt boende så är man ändå skuldslav då staten och kommuner också måste "låna" påhittade krediter/skulder från bankerna som vi tillsammans måste betala på genom skatten.

Vi måste se till att ha skuldavskrivningar och skapa ett system där Riksbanken gör vad den ljuger om att den gör nu när den påstår sig ha i uppdrag att se till att betalsystemet säkerställs. Denna eviga skuldsättning är inte säker då det i grunden är ett pyramidspel och det är i grunden inte ett betalsystem då Riksbanken erkänner att deras huvudsakliga uppgift är att se till att bankerna kan "kreditförsörja" samhället genom att sätta det i än mer påhittad skuld till banksystemet. Riksbankens huvudsakliga uppgift är mao att se till att skulderna INTE betalas så att bankerna kan hitta på än mer skulder/krediter.