Vad Birger Schlaugh missar i sin tillväxtkritik

Först måste jag ge Birger Schlaugh cred - han är en av få offentliga röster som är systemkritisk och det mesta han skriver håller jag med om.

Senast skrev han på facebook om att coronaviruset fått svenskt BNP att minska med 16% och att vi därmed hamnat på samma nivå som 2016 års BNP. Och han argumenterar för att vi inte hade det mycket sämre 2016 än nu. Han använder detta för att ifrågasätta tillväxthysterin och att ekonomin inte kan växa över jordens gränser.

Jag håller med Schlaugh om att tron på evig tillväxt på en begränsad värld är idioti av första ordningen. Men jag tycker hans kritik är ospecifik. För vad är det för BNP som har vuxit?

1) Sverige har idag en enorm finansiell sektor som är ungefär 3-4 gånger större än landets årliga BNP. Denna sektors enorma tillväxt har pumpat upp BNP-måttet. Men bidrar verkligen den finansiella sektorn till BNP? Inte enligt uppfinnaren av  BNP-måttet, Simon Kuznets, som ansåg att den finansiella sektorn skulle DRAS BORT från BNP-måttet då den inget bidrar  - tvärtom suger den finansiella sektorn ut värden som den reella sektorn skapa

2) Den finansiella sektorn (med bankerna i främsta ledet) lever på att skuldsätta den reella delen av ekonomin med påhitt. Detta har lett till att kostnaderna för att mata den finansiella parasiten blivit så stor att den reella ekonomin inte kan konkurrera med länder som hållit sina finansiella parasiter i schakt (såsom t.ex Kina där nästintill alla banker är statliga). Resultatet har blivit det "postindustriella samhället" där tillverkningsindustrin dör svältdöden utsugna av den finansiella sektorn. Att ta död på ett lands tillverkningsindustri är på sikt ekonomiskt självmord - ingen reell ekonomi finns kvar till slut. Såsom ekonomiprofessor Steve Keen brukar uttrycka det: "”I’ve always said, yes, there is a post-industrial society. It’s called “hunting and gathering”

3) I takt med att tillverkningsindustrin dör genom det finansiella systemets utsugning har dessa tillverkningsjobb ersatt med lågbetalda servicejobb. Inkomstklyftorna i Sverige har ökat mest i hela OECD. Alltmer service till de nya finansiella feodalherrarna anses vara räddningen för ekonomin. Betjäntjobb åt en parasitär finansiell överhet skapar iofs BNP-tillväxt men inte en hållbar ekonomi. Pengar är tänkta att rinna ned från de feodala finansherrarna till den övriga ekonomin enligt den nyliberala "trickle down"-teorin. Det fungerar lika dåligt nu som på medeltiden då feodalherrarna sög ut de arbetande bönderna och allmogen skulle äta smulorna som ramlade ned från feodalherrarnas bord. Nyliberalismen inför nyfeodalism.

4) Vi har haft nyliberala politiker som avskaffat eller sänkt allehanda skatter (förmögenhetsskatten, gåvoskatten, arvsskatten, fastighetsskatten etc) för dessa finansparasiter. Detta samtidigt som nyliberalerna i sitt hat mot den offentliga sektorn skärt ned på vård, omsorg etc. Mao har nyliberalerna ersatt riktigt BNP som den offentliga sektorn skapat med fiktiv BNP-luft från den finansiella sektorn (för den offentliga sektorn utför riktigt arbete som bidrar till BNP - till skillnad från den finansiella sektorn). Många av dessa politiker (Göran Persson, Reinfeldt, Anders Borg etc) har efter politisk karriär fått jobb inom den finansiella sektorn och kunnat ta del av parasitrovet de med.

5) Vilket BNP är det som Riksbanken försöker rädda? Jo, Riksbankens uppgift enligt dem själva är att ge bankerna "likviditetsstöd" så att dessa kan "kreditförsörja" den reella ekonomin. Mao Riksbankens uppgift är att rädda det fiktiva BNP som det finansiella systemet skapar. Man kan gå så långt som att säga att Riksbankens uppgift är att se till att den finansiella parasiten kan suga ut den sista blodsdroppen från den reella ekonomin - för vad innebär det att bankerna ska "kreditförsörja" den reella ekonomin? Jo, att den reella ekonomin ska skuldsättas än mer till bankerna. Dvs Riksbankens uppgift är att se till att svensk ekonomi begår harakiri.

Det var väl ungefär det som jag tyckte Birger Schlaugh missade.