Fördelar med ruttnande pengar.
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
--------------
Vi lever i en värld där rikedom värderas efter hur mycket pengar man håller. Den som samlat på sig mest pengar är rikast. Vi har blivit indoktrinerade till att tro att värdemätaren i sig har ett värde. Om man jämför med ett våg kanske det är lättare att förstå hur detta tankesystem är helt vansinnigt. Om man köper 2 kilo tomater är det ju tomaterna som har ett värde – värdemätaren kilo kan du ju varken äta eller använda till något. Det är ju totalt vansinnigt att samla på själva enheten kilo – om du skulle säga till en polare:
-“Jag samlar på kilon”
skulle din polare, helt naturligt ställa motfrågan:
-“Kilon av vadå? Äpplen?”
Om du då svarar:
-“Nä, jag sparar på bara på själva kilona”
skulle din polare tycka att du var en idiot.
Själva prylen med pengar är att den bara ska vara en värdemätare så man slipper böket med byteshandel. Vid en byteshandel är det varor man mäter mot varandra – om du t.ex har 500 kilo potatis ska det mätas mot hur många hönor som du kan byta till dig mot potatisen. Dessutom måste du hitta någon som är villig att byta sina hönor mot din potatis. Med pengar slipper man det där – någon som vill ha potatisen köper den av dig för säg 3000 kr och du kan köpa 10 hönor av någon annan. Pengarna fungerar bara som värdeförmedlare – de har i sig lika lite värde som ett kilo har.
Pengar är, liksom t.ex enheten meter, en ickefysisk enhet. Man kan inte ta på en meter. Samma sak med pengar – man kan inte ta på riktiga pengar – de är i sig ickefysiska. Man kan ta på ett måttband som mäter enheten meter men inte på själva enheten meter. Att samla måttband är möjligtvis en rolig hobby men det är väl få som tror att man blir rik på det. Samma sak med pengar. Man kan ta på pengarna men enheten pengar är bara en social konstruktion, en abstraktion, för att vi ska slippa böket med byteshandel. Att ge pengar samlarvärde är egentligen lika konstigt som att samla meter.
Samma resonemang gäller när vi utbyter tjänster med varandra. Om du lagar min cykel och jag betalar dig med en femhundra-lapp så ligger ju värdet i att du lagat cykeln, dvs 500-lappen i sig mäter bara hur mycket tjänsten värderas till. Själva 500-lappen har ju inte utfört arbetet med att laga cykeln. Ändå matas vi korkade uttryck som att “pengarna ska arbeta” – jag har i alla fall aldrig sett en 500-lapp laga en cykel.
En skillnad mellan pengar och t.ex enheten kilo är att man övertar värdemätaren pengar när man betalar. Om du handlar två kilo tomater av torghandlaren övertar torghandlaren 50-lappen, dvs torghandlaren övertar värdemätaren.
Pengar är mao avsedda att cirkulera i samhället och underlätta för transaktioner mellan människor. Om pengarna slutar cirkulera blir det svårare att betala varandra och ekonomin bromsar in.
Bankerna har fått rätten att hyra ut “pengar” (egentligen hyr de inte ens ut pengar – banker hyr bara ut sina egna skulder, IOU:s, som vi använder som surrogat för pengar). De har fått rätten att hitta på dessa “pengar” från ingenting och sätta folk i skuld i enheten kronor. Det är lika vansinnigt som att någon skulle ges rätten att hyra ut kilon. Enheten kilo är en gemensam värdemätare som samhället kommit överens om som alla utan kostnad kan använda som måttstock. Pengar ska på samma sätt bara vara en social överenskommelse om vad vi ska använda som värdemätare vid försäljning av en vara eller tjänst. Ingen enskild kan ju äga enheten kilo och hyra ut den – inget enskilt intresse ska heller kunna äga värdemätaren pengar – än mindre kunna hitta på den från ingenting och hyra ut dem – såsom bankerna gör.
Säg att Nisse skaffar sig monopol på alla vågar genom att ansamla dem. Det skulle fördyra för torghandlaren att behöva springa till Nisse och hyra hans våg så fort han skulle väga något. För att underlätta handel är det mao viktigt att vågarna är spridda så att alla kan använda dem. Om någon ansamlar vågarna så stannar handeln av och går trögare.
Samma sak med pengar. Om någon ansamlar pengar så finns det färre pengar cirkulation och pengars funktion att underlätta handel av verkliga varor och tjänster försvåras – ekonomin stannar av då det finns för få värdemätare (pengar) i cirkulation – det blir depression. Depressionen på 1930-talet berodde enligt Milton Friedman på att penningmängden minskade med 1/3.
Silvio Gesell kom på idén att göra det svårare att hamstra värdemätaren pengar genom att göra så att de ruttnade bort. Med ruttnande pengar (demurrage på finspråk) menas att te.x 100 kr på ditt konto förlorade värde med tiden så att den efter ett år skulle t.ex bara vara värd 90 kronor. Det skulle göra så att du ville spendera din 100-lapp medans den fortfarande var värd 100 kronor. Dvs ruttnande pengar cirkulerar snabbare då man förlorar på att hamstra dem.
Den österrikiska staden Wörgl var hårt drabbad av depressionen på 1930-talet. Staden införde en ruttnande valuta och staden började blomstra upp igen. De ruttnande pengarna cirkulerade runt 13 gånger snabbare än riksvalutan (som det rådde brist på då de rika hamstrade på riksvaluta) – vilket ledde till att 13 gånger fler transaktioner av varor och tjänster kunde ske.
Av erfarenheterna i Wörgl kan vi sluta oss till flera fördelar med ruttnande pengar:
Ruttnande pengar ser till att pengarna cirkulerar och gör det de är tänkta att göra – dvs underlätta för utbyte av varor och tjänster.
De ruttnande pengarna användes hellre än riksvalutan. Varför? Jo, då de ruttnade bort så använde folket i Wörgl dessa pengar så snabbt som möjligt då de tappade värde.
Då de ruttnande pengarna var lokala gynnande detta den lokala ekonomin.
Ingen hamstrade den ruttnande valutan och orsakade brist på pengar
Man kan utveckla punkt 3) och 4) ovan. Den lokala ekonomin gynnades då pengarna bara kunde användas i Wörgl. Och iom att pengarna ruttnade kunde ingen spekulant utifrån (typ Soros idag) ansamla pengarna för att sedan dumpa dem – vilket leder oss till den femte fördelen med ruttnande valuta:
5. Iom att pengarna ruttnade bort blev de skyddade från finansiell spekulation (vilket, som sagt, skyddade den lokala ekonomin)
I takt med att pengarna ruttnade bort kunde staden ersätta dem med nya pengar som kunde användas för att finansiera allmännyttiga saker i staden (såsom byggandet av broar, vägar etc). Man kan mao se själva ruttnandet som en skatt där staden kunde finansiera sin allmännyttiga verksamhet genom att ge ut nya pengar i takt med att de gamla ruttnade bort. Men inte nog med det – folk i Wörgl började betala in skatt i förtid. Varför? Jo, av samma anledning som ovan – om en innevånare i Wörgl betalade skatten så snabbt som möjligt så var ju pengen mer värd. Skattefusk bygger ju på att pengarna man håller behåller värdet (helst t.om ökar i värde) Så den sjätte fördelen med ruttnande pengar blev:
6. Ruttnande pengar gjorde att Wörgl kunde finansiera sin offentliga verksamhet då staden kunde ersätta bortruttnade pengar med nya.
Att hamstra pengar (dvs finansiell spekulation) skapar ju inget av värde. Tvärtom – när finansiella spekulanter hamstrar på pengar drar de pengar ur cirkulation och därmed kan färre transaktioner med verkliga varor och tjänster ske. Iom de ruttnande pengarna i Wörgl cirkulerade 13 gånger snabbare underlättade de för transaktioner av verkliga varor och tjänster. Vilket ger oss fördel 7:
7. Ruttnande pengar gynnar verklig handel av riktiga varor och tjänster samtidigt som de dödar destruktiv finansiell spekulation.
Om det inte lönar sig att hamstra pengar så hindrar det inte att det finns verkliga varor och tjänster man kan hamstra på. Det kan ju finnas för och nackdelar med att folk börjar med sådan hamstring också. Men om folk hamstrar på tjänster och gentjänster kan det ha en socialt bra effekt i samhället. Vilket ger fördel nummer 8 med ruttnande pengar:
8. Då ruttnande pengar lägger värdet hos de verkliga varorna och tjänsterna så gynnar det de sociala bandet mellan människorna då det blir mer lönsamt att hamstra på goda relationer än att hamstra på pengar. Mao vi får ett humanare samhälle där det gynnar de som bryr sig om sina medmänniskor.
Eller om man vill uttrycka det mer rakt på sak – dagens pengar är maximerade för asocialt beteende – ruttnande pengar skulle gynna samarbete och goda kontakter med medmänniskor.
En invändning som brukar föras fram är att ruttnande pengar skulle göra det svårare att kunna låna. Men faktiskt är det precis tvärtom – det skulle bli lättare att låna. För att se detta:
Säg att Nisse har 100 000 ruttnande kronor som efter ett år bara kommer vara värt 90 000 kronor. Då har Nisse två val:
1) Hamstra på sina 100 000 kronor och förlora 10 000 kronor vid årets slut
2) Låna ut sina 100 000 kronor och kräva tillbaka 95 0000 av säg Urban
3) Nisse kommer då bara förlora 5 000 kronor efter 1 år
4) Urbans skuld till Nisse kommer bara vara 95 000 kronor efter ett år. Mao Urban får en skuldavskrivning med 5% per år.
Av ovan kan vi sluta oss till fördel 9 och 10 med ruttnande pengar:
9. Folk skulle i större utsträckning låna ut sina pengar – vilket skulle leda till snabbare cirkulation av pengarna, vilket skulle leda till fler transaktioner. Sannolikt skulle folk även hellre ge bort överskott av ruttnande pengar till någon som behöver dem bättre än att se dem ruttna bort.
10. De som lånar skulle få en inbyggd skuldavskrivning – dvs dagens system där banker kan hålla eviga skuldslavar skulle upphöra
Den österrikiska centralbanken satte till slut stopp för experimentet i Wörgl då det var ett hot mot centralbankens makt – varvid Wörgl återföll till armod.
John Maynard Keynes tycke Silvio Gesell hade mer att säga än Marx. Irving Fischer (han var en nästintill lika känd ekonom som Keynes vid samma tid fast mer åt höger) ansåg att 1930-tals depressionen skulle kunnat lösas på bara några veckor om ruttnande pengar införts.
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
--------------
Vi lever i en värld där rikedom värderas efter hur mycket pengar man håller. Den som samlat på sig mest pengar är rikast. Vi har blivit indoktrinerade till att tro att värdemätaren i sig har ett värde. Om man jämför med ett våg kanske det är lättare att förstå hur detta tankesystem är helt vansinnigt. Om man köper 2 kilo tomater är det ju tomaterna som har ett värde – värdemätaren kilo kan du ju varken äta eller använda till något. Det är ju totalt vansinnigt att samla på själva enheten kilo – om du skulle säga till en polare:
-“Jag samlar på kilon”
skulle din polare, helt naturligt ställa motfrågan:
-“Kilon av vadå? Äpplen?”
Om du då svarar:
-“Nä, jag sparar på bara på själva kilona”
skulle din polare tycka att du var en idiot.
Själva prylen med pengar är att den bara ska vara en värdemätare så man slipper böket med byteshandel. Vid en byteshandel är det varor man mäter mot varandra – om du t.ex har 500 kilo potatis ska det mätas mot hur många hönor som du kan byta till dig mot potatisen. Dessutom måste du hitta någon som är villig att byta sina hönor mot din potatis. Med pengar slipper man det där – någon som vill ha potatisen köper den av dig för säg 3000 kr och du kan köpa 10 hönor av någon annan. Pengarna fungerar bara som värdeförmedlare – de har i sig lika lite värde som ett kilo har.
Pengar är, liksom t.ex enheten meter, en ickefysisk enhet. Man kan inte ta på en meter. Samma sak med pengar – man kan inte ta på riktiga pengar – de är i sig ickefysiska. Man kan ta på ett måttband som mäter enheten meter men inte på själva enheten meter. Att samla måttband är möjligtvis en rolig hobby men det är väl få som tror att man blir rik på det. Samma sak med pengar. Man kan ta på pengarna men enheten pengar är bara en social konstruktion, en abstraktion, för att vi ska slippa böket med byteshandel. Att ge pengar samlarvärde är egentligen lika konstigt som att samla meter.
Samma resonemang gäller när vi utbyter tjänster med varandra. Om du lagar min cykel och jag betalar dig med en femhundra-lapp så ligger ju värdet i att du lagat cykeln, dvs 500-lappen i sig mäter bara hur mycket tjänsten värderas till. Själva 500-lappen har ju inte utfört arbetet med att laga cykeln. Ändå matas vi korkade uttryck som att “pengarna ska arbeta” – jag har i alla fall aldrig sett en 500-lapp laga en cykel.
En skillnad mellan pengar och t.ex enheten kilo är att man övertar värdemätaren pengar när man betalar. Om du handlar två kilo tomater av torghandlaren övertar torghandlaren 50-lappen, dvs torghandlaren övertar värdemätaren.
Pengar är mao avsedda att cirkulera i samhället och underlätta för transaktioner mellan människor. Om pengarna slutar cirkulera blir det svårare att betala varandra och ekonomin bromsar in.
Bankerna har fått rätten att hyra ut “pengar” (egentligen hyr de inte ens ut pengar – banker hyr bara ut sina egna skulder, IOU:s, som vi använder som surrogat för pengar). De har fått rätten att hitta på dessa “pengar” från ingenting och sätta folk i skuld i enheten kronor. Det är lika vansinnigt som att någon skulle ges rätten att hyra ut kilon. Enheten kilo är en gemensam värdemätare som samhället kommit överens om som alla utan kostnad kan använda som måttstock. Pengar ska på samma sätt bara vara en social överenskommelse om vad vi ska använda som värdemätare vid försäljning av en vara eller tjänst. Ingen enskild kan ju äga enheten kilo och hyra ut den – inget enskilt intresse ska heller kunna äga värdemätaren pengar – än mindre kunna hitta på den från ingenting och hyra ut dem – såsom bankerna gör.
Säg att Nisse skaffar sig monopol på alla vågar genom att ansamla dem. Det skulle fördyra för torghandlaren att behöva springa till Nisse och hyra hans våg så fort han skulle väga något. För att underlätta handel är det mao viktigt att vågarna är spridda så att alla kan använda dem. Om någon ansamlar vågarna så stannar handeln av och går trögare.
Samma sak med pengar. Om någon ansamlar pengar så finns det färre pengar cirkulation och pengars funktion att underlätta handel av verkliga varor och tjänster försvåras – ekonomin stannar av då det finns för få värdemätare (pengar) i cirkulation – det blir depression. Depressionen på 1930-talet berodde enligt Milton Friedman på att penningmängden minskade med 1/3.
Silvio Gesell kom på idén att göra det svårare att hamstra värdemätaren pengar genom att göra så att de ruttnade bort. Med ruttnande pengar (demurrage på finspråk) menas att te.x 100 kr på ditt konto förlorade värde med tiden så att den efter ett år skulle t.ex bara vara värd 90 kronor. Det skulle göra så att du ville spendera din 100-lapp medans den fortfarande var värd 100 kronor. Dvs ruttnande pengar cirkulerar snabbare då man förlorar på att hamstra dem.
Den österrikiska staden Wörgl var hårt drabbad av depressionen på 1930-talet. Staden införde en ruttnande valuta och staden började blomstra upp igen. De ruttnande pengarna cirkulerade runt 13 gånger snabbare än riksvalutan (som det rådde brist på då de rika hamstrade på riksvaluta) – vilket ledde till att 13 gånger fler transaktioner av varor och tjänster kunde ske.
Av erfarenheterna i Wörgl kan vi sluta oss till flera fördelar med ruttnande pengar:
Ruttnande pengar ser till att pengarna cirkulerar och gör det de är tänkta att göra – dvs underlätta för utbyte av varor och tjänster.
De ruttnande pengarna användes hellre än riksvalutan. Varför? Jo, då de ruttnade bort så använde folket i Wörgl dessa pengar så snabbt som möjligt då de tappade värde.
Då de ruttnande pengarna var lokala gynnande detta den lokala ekonomin.
Ingen hamstrade den ruttnande valutan och orsakade brist på pengar
Man kan utveckla punkt 3) och 4) ovan. Den lokala ekonomin gynnades då pengarna bara kunde användas i Wörgl. Och iom att pengarna ruttnade kunde ingen spekulant utifrån (typ Soros idag) ansamla pengarna för att sedan dumpa dem – vilket leder oss till den femte fördelen med ruttnande valuta:
5. Iom att pengarna ruttnade bort blev de skyddade från finansiell spekulation (vilket, som sagt, skyddade den lokala ekonomin)
I takt med att pengarna ruttnade bort kunde staden ersätta dem med nya pengar som kunde användas för att finansiera allmännyttiga saker i staden (såsom byggandet av broar, vägar etc). Man kan mao se själva ruttnandet som en skatt där staden kunde finansiera sin allmännyttiga verksamhet genom att ge ut nya pengar i takt med att de gamla ruttnade bort. Men inte nog med det – folk i Wörgl började betala in skatt i förtid. Varför? Jo, av samma anledning som ovan – om en innevånare i Wörgl betalade skatten så snabbt som möjligt så var ju pengen mer värd. Skattefusk bygger ju på att pengarna man håller behåller värdet (helst t.om ökar i värde) Så den sjätte fördelen med ruttnande pengar blev:
6. Ruttnande pengar gjorde att Wörgl kunde finansiera sin offentliga verksamhet då staden kunde ersätta bortruttnade pengar med nya.
Att hamstra pengar (dvs finansiell spekulation) skapar ju inget av värde. Tvärtom – när finansiella spekulanter hamstrar på pengar drar de pengar ur cirkulation och därmed kan färre transaktioner med verkliga varor och tjänster ske. Iom de ruttnande pengarna i Wörgl cirkulerade 13 gånger snabbare underlättade de för transaktioner av verkliga varor och tjänster. Vilket ger oss fördel 7:
7. Ruttnande pengar gynnar verklig handel av riktiga varor och tjänster samtidigt som de dödar destruktiv finansiell spekulation.
Om det inte lönar sig att hamstra pengar så hindrar det inte att det finns verkliga varor och tjänster man kan hamstra på. Det kan ju finnas för och nackdelar med att folk börjar med sådan hamstring också. Men om folk hamstrar på tjänster och gentjänster kan det ha en socialt bra effekt i samhället. Vilket ger fördel nummer 8 med ruttnande pengar:
8. Då ruttnande pengar lägger värdet hos de verkliga varorna och tjänsterna så gynnar det de sociala bandet mellan människorna då det blir mer lönsamt att hamstra på goda relationer än att hamstra på pengar. Mao vi får ett humanare samhälle där det gynnar de som bryr sig om sina medmänniskor.
Eller om man vill uttrycka det mer rakt på sak – dagens pengar är maximerade för asocialt beteende – ruttnande pengar skulle gynna samarbete och goda kontakter med medmänniskor.
En invändning som brukar föras fram är att ruttnande pengar skulle göra det svårare att kunna låna. Men faktiskt är det precis tvärtom – det skulle bli lättare att låna. För att se detta:
Säg att Nisse har 100 000 ruttnande kronor som efter ett år bara kommer vara värt 90 000 kronor. Då har Nisse två val:
1) Hamstra på sina 100 000 kronor och förlora 10 000 kronor vid årets slut
2) Låna ut sina 100 000 kronor och kräva tillbaka 95 0000 av säg Urban
3) Nisse kommer då bara förlora 5 000 kronor efter 1 år
4) Urbans skuld till Nisse kommer bara vara 95 000 kronor efter ett år. Mao Urban får en skuldavskrivning med 5% per år.
Av ovan kan vi sluta oss till fördel 9 och 10 med ruttnande pengar:
9. Folk skulle i större utsträckning låna ut sina pengar – vilket skulle leda till snabbare cirkulation av pengarna, vilket skulle leda till fler transaktioner. Sannolikt skulle folk även hellre ge bort överskott av ruttnande pengar till någon som behöver dem bättre än att se dem ruttna bort.
10. De som lånar skulle få en inbyggd skuldavskrivning – dvs dagens system där banker kan hålla eviga skuldslavar skulle upphöra
Den österrikiska centralbanken satte till slut stopp för experimentet i Wörgl då det var ett hot mot centralbankens makt – varvid Wörgl återföll till armod.
John Maynard Keynes tycke Silvio Gesell hade mer att säga än Marx. Irving Fischer (han var en nästintill lika känd ekonom som Keynes vid samma tid fast mer åt höger) ansåg att 1930-tals depressionen skulle kunnat lösas på bara några veckor om ruttnande pengar införts.
Kommentarer
Skicka en kommentar