Att slänga in fler "osynliga mellanhänder" i offentlighet verksamhet är inte fri marknad
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
----------------
Redundans i sin negativa mening betyder överflödigt - det som inte behövs. Om t.ex en arbetsköpare ger 10 anställda i uppgift att skruva i en glödlampa så är det överflödig redundans.
Men redundans kan också vara positivt. Om t.ex en brandstation har många anställda fastän det inte brinner någonstans just för stunden är detta positivt av uppenbara skäl fastän dessa brandmän kanske inte gör något just för tillfället. Det samma gäller t.ex akutsjukvård men även andra vårdformer och omsorg samt t.ex poliser.
Vilken form av ovan redundans - den positiva eller den negativa är vanligast när offentlig verksamhet privatiseras? Det självklara svaret är givetvis att företagen skär ned på den positiva redundansen - företaget kan inte skära ned på fasta kostnader såsom hyra av lokaler osv - det enda de kan skära ned på är lönekostnader för att få vinst.Det kan ske på olika sätt men det är i princip det enda sättet som företaget kan plocka ut en vinst på.
Säg att ett gruppboende för funktionshindrade tas över av t.ex Nytida. Nytida försöker då skuva ned den positiva redundansen och kallar detta för att "effektivisera". Detta innebär att marginalen för oförutsedda händelser blir mindre och riskerna större samtidigt som de funktionshindrade som inte kan föra sin egen talan riskerar att inte få den omsorg och stöd de enligt lag har rätt till.
Ett annat sätt som Nytida kan försöka reducera lönekostnaderna på är genom att "McDonald-isera" verksamheten. McDonalds affärsidé bygger på att ha låga löner samt göra arbetsplatsen så stressig och odräglig att personalen inte orkar jobba där så länge. Personal på McDonalds ser oftast sitt arbete som ett övergångsjobb och iom den höga personalomsättningen som följer därav kan McDonalds trycka ned lönerna för att maximera vinsten.
Samma sak med de sk "välfärdsföretagen". Genom att ha en hög personalomsättning så kan t.ex Nytida i exemplet ovan se till att nytt folk hela tiden anställs som bara får ingångslön. Att ha en hög andel visstidsanställda och/eller timanställda är ett annat sätt att McDonald-isera verksamheten på.
Ovan är exempel på hur privatisering av offentlig verksamhet skruvar ned på den positiva redundansen. Men privatiseringarnas nedskruvande av den positiva redundansen skapar även negativ redundans.
I exemplet ovan kan Nytida bara få sin vinst genom att skära ned på lönekostnaderna. Detta innebär risk för att kvalitén på utförandet blir lidande. "Välfärdsföretagen" sägs därför konkurrera med varandra i kvalitet istället för i vem som kan utföra arbetet billigast. Målet för t.ex en kommun är mao inte att få kommunens kostnader att bli så låga som möjligt för att bedriva verksamheten. Det "välfärdsföretag" som kan måla upp den mest rosa himlen vinner upphandlingen. "Välfärdsföretagen" har därför skyltfönster-avdelningar som enbart har till uppgift att skapa floskler såsom policys och "värdegrunder" (som oftast är i direkt konflikt med det vinstkrav företaget har). Detta är ett exempel på negativ, direkt onödig, redundans. Men denna fönsterputsverksamhet sträcker sig även ned till de anställda på golvet som måste delta i skenbedrägeriet genom ökade dokumentationskrav.
För att kontrollera kvaliteten på den egna verksamheten måste företaget ha en egen avdelning för kvalitetsgranskning - samtidigt måste kommunen ha kvar sin kvalitetsgranskning av företaget. Detta är ett till exempel på negativ redundans där två parter utför samma arbete. Därtill kommer den negativa redundansen i själva upphandling - det kostar kommunen och företagen enorma summor. Den redundansen ökar än mer iom att de företag som förlorar fönsterskyltnings-tävlingen kallad upphandling skyltat förgäves.
Om en kommun kapar bort allt ovan trams kan de minska den negativa redundansen och öka den positiva redundansen genom att t.ex hålla högre löner för vårdpersonal samt minska mängden administration. Kostnadsminskningen som sker genom att avskaffa alla dessa helt onödiga mellanhänder skulle kunna gå tillbaka till kommunen och inte, såsom nu, gå till någon aktieägare liggandes i en hängmatta på Bahamas.
Denna mani med att offentlig verksamhet ska "konkurrensutsättas" är kommet från den nyliberala ideologin som härskar idag. Den går ut på att det finns magiska osynliga händer som skapar "fria marknader". Det mest perversa exemplet på att allt ska privatiseras är penningsystemet.
Penningsystemet är ett naturligt monopol. Förhoppningsvis är det ingen som menar att E4:an ska privatiseras och privata binnikemaskar ska ligga varannan mil och ta ut avgifter för helt onödiga "tjänster".
Att slänga in än fler binnikemaskar i penningsystemet i form av "osynliga" mellanhänder effektiviserar ingenting, - tvärtom - ju fler "osynliga händer" i form av penningväxlare mellan t.ex en köpare och en säljare desto mindre effektivitet. Det är lika idiotiskt att göra en "fri marknad" av penningsystemet med hjälp av fler "osynliga mellanhänder" som att göra det med E4:an.
Jag tror att det endast är ekonomer (och då i synnerhet från den österrikiska skolan) som tror att ju mer helt onödig redundans man slänger in i ett system (i form av fler penningväxlande "osynliga händer"), desto mer effektivt blir systemet.
En ingenjör har det motsatta tänket - att skära bort allt onödigt för att kostnads och effektivitetsmaximera.
Penningväxlarna bör slängas ur Riksbanken då de är binnikemaskar i betalsystemet. På samma sätt borde de sk "välfärdsbolagen" slängas ut från offentlig verksamhet.
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar
----------------
Redundans i sin negativa mening betyder överflödigt - det som inte behövs. Om t.ex en arbetsköpare ger 10 anställda i uppgift att skruva i en glödlampa så är det överflödig redundans.
Men redundans kan också vara positivt. Om t.ex en brandstation har många anställda fastän det inte brinner någonstans just för stunden är detta positivt av uppenbara skäl fastän dessa brandmän kanske inte gör något just för tillfället. Det samma gäller t.ex akutsjukvård men även andra vårdformer och omsorg samt t.ex poliser.
Vilken form av ovan redundans - den positiva eller den negativa är vanligast när offentlig verksamhet privatiseras? Det självklara svaret är givetvis att företagen skär ned på den positiva redundansen - företaget kan inte skära ned på fasta kostnader såsom hyra av lokaler osv - det enda de kan skära ned på är lönekostnader för att få vinst.Det kan ske på olika sätt men det är i princip det enda sättet som företaget kan plocka ut en vinst på.
Säg att ett gruppboende för funktionshindrade tas över av t.ex Nytida. Nytida försöker då skuva ned den positiva redundansen och kallar detta för att "effektivisera". Detta innebär att marginalen för oförutsedda händelser blir mindre och riskerna större samtidigt som de funktionshindrade som inte kan föra sin egen talan riskerar att inte få den omsorg och stöd de enligt lag har rätt till.
Ett annat sätt som Nytida kan försöka reducera lönekostnaderna på är genom att "McDonald-isera" verksamheten. McDonalds affärsidé bygger på att ha låga löner samt göra arbetsplatsen så stressig och odräglig att personalen inte orkar jobba där så länge. Personal på McDonalds ser oftast sitt arbete som ett övergångsjobb och iom den höga personalomsättningen som följer därav kan McDonalds trycka ned lönerna för att maximera vinsten.
Samma sak med de sk "välfärdsföretagen". Genom att ha en hög personalomsättning så kan t.ex Nytida i exemplet ovan se till att nytt folk hela tiden anställs som bara får ingångslön. Att ha en hög andel visstidsanställda och/eller timanställda är ett annat sätt att McDonald-isera verksamheten på.
Ovan är exempel på hur privatisering av offentlig verksamhet skruvar ned på den positiva redundansen. Men privatiseringarnas nedskruvande av den positiva redundansen skapar även negativ redundans.
I exemplet ovan kan Nytida bara få sin vinst genom att skära ned på lönekostnaderna. Detta innebär risk för att kvalitén på utförandet blir lidande. "Välfärdsföretagen" sägs därför konkurrera med varandra i kvalitet istället för i vem som kan utföra arbetet billigast. Målet för t.ex en kommun är mao inte att få kommunens kostnader att bli så låga som möjligt för att bedriva verksamheten. Det "välfärdsföretag" som kan måla upp den mest rosa himlen vinner upphandlingen. "Välfärdsföretagen" har därför skyltfönster-avdelningar som enbart har till uppgift att skapa floskler såsom policys och "värdegrunder" (som oftast är i direkt konflikt med det vinstkrav företaget har). Detta är ett exempel på negativ, direkt onödig, redundans. Men denna fönsterputsverksamhet sträcker sig även ned till de anställda på golvet som måste delta i skenbedrägeriet genom ökade dokumentationskrav.
För att kontrollera kvaliteten på den egna verksamheten måste företaget ha en egen avdelning för kvalitetsgranskning - samtidigt måste kommunen ha kvar sin kvalitetsgranskning av företaget. Detta är ett till exempel på negativ redundans där två parter utför samma arbete. Därtill kommer den negativa redundansen i själva upphandling - det kostar kommunen och företagen enorma summor. Den redundansen ökar än mer iom att de företag som förlorar fönsterskyltnings-tävlingen kallad upphandling skyltat förgäves.
Om en kommun kapar bort allt ovan trams kan de minska den negativa redundansen och öka den positiva redundansen genom att t.ex hålla högre löner för vårdpersonal samt minska mängden administration. Kostnadsminskningen som sker genom att avskaffa alla dessa helt onödiga mellanhänder skulle kunna gå tillbaka till kommunen och inte, såsom nu, gå till någon aktieägare liggandes i en hängmatta på Bahamas.
Denna mani med att offentlig verksamhet ska "konkurrensutsättas" är kommet från den nyliberala ideologin som härskar idag. Den går ut på att det finns magiska osynliga händer som skapar "fria marknader". Det mest perversa exemplet på att allt ska privatiseras är penningsystemet.
Penningsystemet är ett naturligt monopol. Förhoppningsvis är det ingen som menar att E4:an ska privatiseras och privata binnikemaskar ska ligga varannan mil och ta ut avgifter för helt onödiga "tjänster".
Att slänga in än fler binnikemaskar i penningsystemet i form av "osynliga" mellanhänder effektiviserar ingenting, - tvärtom - ju fler "osynliga händer" i form av penningväxlare mellan t.ex en köpare och en säljare desto mindre effektivitet. Det är lika idiotiskt att göra en "fri marknad" av penningsystemet med hjälp av fler "osynliga mellanhänder" som att göra det med E4:an.
Jag tror att det endast är ekonomer (och då i synnerhet från den österrikiska skolan) som tror att ju mer helt onödig redundans man slänger in i ett system (i form av fler penningväxlande "osynliga händer"), desto mer effektivt blir systemet.
En ingenjör har det motsatta tänket - att skära bort allt onödigt för att kostnads och effektivitetsmaximera.
Penningväxlarna bör slängas ur Riksbanken då de är binnikemaskar i betalsystemet. På samma sätt borde de sk "välfärdsbolagen" slängas ut från offentlig verksamhet.
Kommentarer
Skicka en kommentar