Hur AI, WEF:s "You'll own nothing and be happy" och dollarhegemonins överlevnad hänger ihop.

Jag har läst  Yanis Varoufakis bok “Technofeudalism: What Killed Capitalism” och Cory Doctorows bok Enshittification - Why Everything Suddenly Got Worse and What To Do About It". Båda böckerna tar upp hur de amerikanska techjättarna  lägger alltmer av programvara i molnet samt att motivet är att användare ska betala en hyra (rent på engelska) för användandet av programvaran. T.ex man kan t.ex inte längre använda Adobes program direkt på dator, man måste koppla upp sig mot Adobes datorer och betala en månatlig eller årlig hyra. Samma med Microsofts Office etc.
 

Varoufakis poängterar att avsikten med att techjättarnas lägger allt i "molnet" är för USA att ska kunna behålla dollarhegemonin. När allt ligger  på amerikanska servrar kommer amerikanska företag kunna ta ut en avgift för all användning av mjukvara och plattformar på nätet genom att användare tvingas betala en månatlig eller årlig avgift - detta kommer ske i dollar. Målet för USA är m.a.o att få all internet-trafik att gå igenom USA samt att resten av världen betalar hyra (rent) vilket skulle hjälpa dollarhegemonin att fortsätta härska. USA:s extrema snabba försök till utbyggnad av AI kan ses ur det perspektivet. USA vill ha monopol på AI på samma sätt som landet har monopol på operativsystem, mjukvara, betalsystemet med Visa, Mastercard, Swift etc för att behålla dollarns överhöghet.

Det som talar för att så är fallet är att USA knappt har någon tillverkningsindustri kvar och länder i allt snabbare kringgår väst ineffektiva, dyra och parasitära finansiella system baserat på dollarn. USA har i.o.m att dollarn varit världens reservvaluta kunnat leva gratis genom att bara hitta på dollar som använts vid transaktioner mellan länder istället för ländernas egna valutor - vilket gjort att USA inte behövt tillverka något självt - USA har bara behövt skapa dollar som landets företag och finans kunnat använda för att köpa upp andra länders tillgångar och varor gratis (något Frankrikes dåvarande president De Gaulle påpekade redan på 1960-talet -  De Gaulle stod långt till höger på den politiska kartan så ovan är inte en "vänster/höger"-fråga). När dollarn gjordes till härskarvaluta 1944 vid Bretton Wood kallade Sovjets dåvarande utrikesminister Molotov den tillhörande Marshallplanen för "Dollarimperialism" - det ligger  mycket sanning i det påståendet. 

Så målet är att USA ska ha monopol på användandet av AI så att efterfrågan på dollar kan upprätthållas och förbli övervärderad så att USA:s miljardär/Epstein-klass kan fortsätta parasitärt suga ut resten av världen genom att köpa upp länders tillgångar. Kina sätter stopp på USA:s planer genom att erbjuda nästintill gratis "open source" AI:n som är likvärdiga USA:s AI:n. Kinas AI:n är ett existentiellt hot mot USA:s primära utsugningsredskap - dollarhegemonin och västs globalistiska elits planer på att äga allt och återupprätta en feodal ordning där resten av världen tvingas hyra globalisternas tillgångar. 

Ovan har jag blandat ihop mina egna åsikter med Varoufakis. För Varoufakis är betydligt mer förlåtande till USA:s parasitism genom dollarn än jag är. Han skriver t.ex att det var en god sak att dollarn fick sin härskarstatus vid Bretton Wood utan att nämna Keynes konkurrerade Bancor-förslag som var ämnat att stoppa finansiell imperialism. 
 
Jag har även flera invändningar mot Varoufakis historiska beskrivningar och definitioner (jag håller med om mycket, kanske t.o.m det mesta). T.ex att han försöker avskilja hyra från profit. Visst det finns en skillnad mellan en hyresvärd som tar ut mycket mer i hyra än det kostar att underhålla bostaden jämfört med ett producerande företag som tillverkar något men samtidigt suger ut mervärdet från sina arbetare i form av profit. En hyresvärd skapar inget värde för samhället med sin utsugning, ett företag däremot skapar ett värde i form av en fysisk vara (något klassiska liberala ekonomer såsom Stuart Mill och Adam Smith var väldigt medvetna om - återigen; att vara mot ekonomisk parasitism är inte en höger/vänster-fråga). Men jag tycker Varoufakis förenklar sin avgränsning.

 Enligt Varoufakis var det feodala samhället ett rentier-samhälle där feodalherrarna tog en del av böndernas skörd från den mark som feodalherren ägde. Jag tycker inte det är så självklart som Varoufakis framställer det. Jag ser det snarare som att bönderna var livegna och bundna till den lilla jordplätt som feodalherren ägde. Jag ser ingen större skillnad mellan den livegenskap som dessa bönder levde under och t.ex de slavar från Afrika som slavägarna i Amerika använde på sina plantage. Visst, troligen var förhållandet för de afrikanska slavarna mycket värre än för de livegna bönderna - men i båda fallen ägde både slavägaren och feodalherren sina undersåtar d.v.s jag tycker Varoufakis förenklar det väldigt mycket när han påstår att de livegna bönder förhållande till feodalherrarna byggde på ren rentier-utsugning.

Det kan kanske tyckas vara hårklyveri från min sida att påpeka ovan men jag tror det är viktigt för att förstå industrikapitalismens utveckling som en strid mellan landägande feodalherrar och industrikapitalister. Industrikapitalister behövde den arbetskraft som feodalherrarna höll de livegna bönderna bundna till landsbygden. För att "frigöra" dessa livegna bönder var industrikapitalismen tvungna att bryta livegenskapen och få de "frisläppta" bönderna att flytta in till städernas fabrikerna. Det geniala med industrikapitalisternas plan var att de såg till att de livegna bönderna fick "friheten" att hyra ut sin arbetskraft (om det inte hyrde ut sin arbetskraft till industrikapitalisterna svalt de ihjäl - dvs de livegna bönderna blev löneslavar - t.ex  Abraham Lincoln såg ingen större skillnad mellan löneslavar och vanligt slaveri). Enligt ett brev som påstås ha cirkulerat bland bankirer i London på 1800-talet var löneslaveriet mycket bättre än slaveriet och livegenskap. Detta då feodalherren och slavägarna var tvungna att se till att deras undersåtar hade någonstans att bo samt ta hand om äldre, sjuka och barn - annars kunde revolter uppstå - något som en industrikapitalist behövde inte bekymra sig om. T.ex; skadade sig en löneslav sig i arbetet kunde denne inte längre försörja sig och sin familj och utslängda på gatan.

Visst man kan, såsom Varoufakis, klassa feodalherrens utsugeri av bonden som att feodalherren tog en hyra (rent) av bonden för denne skulle få bruka jorden men, som sagt, jag anser förhållandet mellan feodalherren och bonden lika gärna kan liknas vid en form av livegenskap. Industrikapitalisten vände i vilket fall på förhållandet när bönderna flyttade in i städerna och blev löneslavar - löneslavarna hyrde ut sin arbetskraft till industrikapitalisten som kunde välja och vraka och ta den löneslav som krävde minst i lön. Lönebildningen blev ett "race  to the bottom" innan fackföreningarna kunde försvara löneslavarnas intressen.

Så jag tycker Varoufakis beskrivning saknar en del men jag håller med om det mesta, i synnerhet att dagens techjättar, såsom Amazon, idag utvecklat den tidigare feodala modellen. Amazon kan t.ex såsom en oligopolistisk mellanhand suga ut både säljare och köpare samtidigt som Bezos kan maximera utsugningen av sina löneslavar på golvet som inte har annat val än att hyra ut sin arbetskraft till lägstbjudande då fackföreningarna totalt tappat all makt. Amazon suger t.ex ut säljare/förläggare av böcker genom att ta 30% av försäljningspriset på en bok - ett pris som förläggaren måste lägga på priset till köparen - Amazon kan m.a.o såsom parasitär mellanhand suga ut köpare, säljare och löneslavar utan att företaget producerat något själv mer än plattformen där försäljningen sker. Jag håller helt med Varoufakis om att teckjättarnas verksamhet kan klassas såsom technofeodalism. Något som WEF:s "You'll own nothing and be happy" kanske är det yttersta beviset på att den globalistiska eliten med alla medel vill införa denna än extremare form av feodalism.