Kommer dollarkommunismens dödskamp orsaka ett tredje världskrig?

 

Observera att jag, liksom i föregående inlägg, skriver dollarkommunismen. Jag använder det uttrycket då nyliberaler anser att allt som är centralstyrt är lika med kommunism. Jag använder uttrycket medvetet på ett ickemarxistiskt sätt för att förhoppningsvis få en och annan nyliberal att fatta att det finansiella systemet är extremt centralstyrt och för att de kanske kan inse hur blåsta de blivit. 

Det finns många likheter med dollarkommunismens dödskamp och hur Pundets dödskamp föregick första världskriget. Mycket talar för att den ökade militariseringen, däribland Sveriges Nato-medlemskap och DCA-avtalet, är en repris på det som föregick första världskriget. Läs nedan och byt ut Tyskland mot Kina och Storbritannien mot USA, likheterna i händelseutvecklingen är slående.

Denying Germany access to world markets was the cause of World War I, much as Britain's denial of markets to America forced them to revolt. The fundamental cause of tbe great war was that world trade was monopolized by the established powers to intercept the wealth of other societies.

It should be recalled that the practically universal use of sterling (Pund, min anmärkning) in international trade was a principal component of Britain's financial sway, and it was precisely into this strategic sphere that Germany began to penetrate, with the mark evolving as an alternative to the pound. The Deutsche Bank conducted "a stubborn fight for the introduction of acceptance [of the German mark] in overseas trade in place of the hitherto universal sterling bill...this fight lasted for decades and when the war came, a point had been reached at which the mark acceptance in direct transactions with German firms had partially established itself alongside the pound sterling"

"It seems probable that if war had not come in 1914, London would have had to share with Germany the regulatory power over world trade and economic development which it had exercised so markedly in the nineteenth century."

 Länk

 At first German manufactures were of inferior quality, just as Japan's products
were later when it first industrialized. However, it did not take the Germans long to
learn. By 1913, Germany had 60,000 university students to Britain's 9,000, and 3,000
engineers to Britain's 350. Its industries were not only outproducing Britain, they
were producing superior products.

Earlier, in 1888, philosopher T.H. Huxley outlined the disaster that would befall
Britain if it should ever lose its dominance in trade:

We not only are, but, under penalty of starvation, we are bound to be, a nation of shopkeepers.
But other nations also lie under the same necessity of keeping shop, and some of them deal in
the same goods as ourselves. Our customers naturally seek to get the most and the best in
exchange for their produce. If our goods are inferior to those of our competitors, there is no
ground, compatible with the sanity of the buyers, which can be alleged, why they should not
prefer the latter. And if the result should ever take place on a large and general scale, five or
six millions of us would soon have nothing to eat."

 Länk  
(T.H. Huxley brukar kallas Darwins Bulldogg. Hans släkting Aldous Huxley skrev senare boken "Du sköna nya värld")

Liksom Huxley är det många ekonomer som befarar att fattigdomen i väst kommer bli än värre i takt med att dollarn förlorar sin herrestatus.

Jag vill påpeka att jag är för en centralbank men att den ska vara politiskt styrd och vara till folkets fromma - inte som västs centralbanker som är skapta för att ackumulera alltmer till en allt rikare liten elit. Rysslands och Kinas centralbanker (samt de största bankerna) är statligt ägda och kontrollerade - det är nog det största skälet till västs elits hat mot dessa länder.