När ska ekonomer lära sig elementär mängdlära?

Ovan är ett enkelt Venn-diagram. Det visar att penningmängden M1 består av valuta plus de sedlar och mynt (dvs den valuta) som bankerna är skyldiga kontoinnehavarna. De är två åtskiljde mängder - precis såsom din elräkning inte är en 1000-lapp. Det kan tyckas vara självklart att din elräkning inte kan vara en 1000-lapp - men det är inte självklart för de flesta ekonomer för de tror att bankens skuld på 1000 kronor till dig (dvs ditt kontoinnehav) ÄR 1000 kronor (valuta).

Denna hopblandning mellan valuta (1000-lappen) och bankens skuld på valuta måste bero på att ekonomerna inte klarar av mellanstadiets mest elementära mängdlära.

En kredit är en skuld på valuta. Handlar du på krita hos korvgubben skriver korvgubben upp din skuld till honom på ett papper - korvgubben har då givit dig en kredit och du blir skyldig korvgubben valuta, säg 100 kr. Korvgubben kan ta skuldlappen (krediten) och köpa nya korvar av ICA-handlaren om ICA-handlaren accepterar ta den som betalning dvs litar på att du kommer in och betalar din skuld. Du blir då skyldig ICA-handlaren de 100 kronorna.

Ovan skedde ingen betalning med valuta varken av dig när du handlade av korvgubben eller av korvgubben när han betalade ICA-handlaren.

ICA-handlaren kan fråga grossisten om han vill ta emot din skuldlapp (krediten du fick av korvgubben) men då grossisten inte har en aning om vem du är så vägrar han ta emot skuldlappen som betalning.

Ovan har vi visat att

1) en kredit inte är valuta men kan fungera som betalmedel.

2) Inga pengar användes ovan

3) krediten (din skuld till korvgubben) har en begränsad räckvidd som begränsas av hur lång förtroendet till dig sträcker sig. Förtroendet för skuldsedeln sträckte sig till ICA-handlare men inte till grossisten.

Ett kundkonto hos en bank skiljer sig inte från din kredit ovan. Skillnaden ligger i att bankerna skulder, dvs ditt kontoinnehav, har fått en mycket längre räckvidd än vad din skuld till korvgubben kan få ovan. Detta, t.ex genom att staten garanterar att betala bankens skuld till kontoinnehavaren (dvs oinsättningsgarantin som lögnaktigt kallas insättningsgarantin). Men även bankernas skulder har en begränsad räckvidd som betalmedel -detta då en bank vägrar acceptera en annan banks skulder som betalmedel (därav behovet av clearingen på Riksbanken). Ingen bank accepterar mao en annan banks skuld till kontokunderna som pengar. Och om bankerna inte ens själva ser varandras skulder såsom om de vore pengar så ska de inte heller ingå i den sk penningmängden.

Bankernas skulder till kontokunderna ska inte räknas in i penningmängden. Bankerna inte ska få tillåtas hitta på sina egna skulder och låtsas "låna ut" valuta till kundkonton.
--------------
Boken som beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt fungerar kan beställas här:
Crash course i hur penning och banksystemet fungerar